ordet. det var ju tömt på ljus och värme
Jag vet inte för vem jag skriver, det är bara ord. Är det i handen det börjar,
eller huvudet, eller utanför mig själv?
Jag vet inte för vem jag sjunger, och vem bryr sig om sånt?
Det är bara små toner som flyger genom luften, till ett öra någonstans. Det är bara toner. Toner som lever, det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner. Toner jag lånat. Det är bara ord. Bara ord. Kanske såg jag min tanke flyga, lite ovanligt högt. Kanske hade den väntat länge,
eller kanske föddes den just nu. Någonting i dina ögon, något i det du sa.
Eller var det i sättet som handen, på min axel, vilade så tungt. Dina steg över gruset gick långsamt. Mot bilen, en dörr slog igen och så,
plötsligt satt jag här med pennan i min hand... Jag vet inte för vem jag lever. Men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset
i tunneln, eller kanske bara för mig själv. Det är bara toner. Toner som lever och det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, och bara bara ord.
tråkigt. men fan så fint
mellan himmel och jord
Dricker te och fryser. Har ingenting att göra. Men jag är glad allafall. För det är bara skönt att ta det lugnt, har ju inga läxor som måste göras, eller prov som måste pluggas till. Det är skönt.
Inte så roligt väder heller... det är kallt och tråkigt. Men det är okej. Det kan inte bli gråare än såhär. Det blir föresten höstlov imorgon också. Det gör mig glad.
Har en filt om mig. För det är kallt. Tror jag ska ta värsta varma badet senare. Då blir man varm i helaste kroppen. Och det är ju bra, om man är kall. Som jag.
Hade en kort dag i skolan idag. Bara repat en låt, haft sånglektion och sen baslektion. Det var kul.
Det var också kul att jag sov hos Ankan inatt. Jag har varit glad hela dagen bara för det, tillochmed på morgonen, på tåget; som jag aldrig annars är. Tänk vad bra en människa kan vara, vad glad någon kan göra en. Det är lite tufft sådär. :)
Imorgon är det fredag, ska bli mycket trevligt.
Ha en bra dag gott folk.
/Ewelina
Inte så roligt väder heller... det är kallt och tråkigt. Men det är okej. Det kan inte bli gråare än såhär. Det blir föresten höstlov imorgon också. Det gör mig glad.
Har en filt om mig. För det är kallt. Tror jag ska ta värsta varma badet senare. Då blir man varm i helaste kroppen. Och det är ju bra, om man är kall. Som jag.
Hade en kort dag i skolan idag. Bara repat en låt, haft sånglektion och sen baslektion. Det var kul.
Det var också kul att jag sov hos Ankan inatt. Jag har varit glad hela dagen bara för det, tillochmed på morgonen, på tåget; som jag aldrig annars är. Tänk vad bra en människa kan vara, vad glad någon kan göra en. Det är lite tufft sådär. :)
Imorgon är det fredag, ska bli mycket trevligt.
Ha en bra dag gott folk.
/Ewelina
föralltid en ängel av guld. ett hjärta av guld
Det är såhär.
Minns du - om du läste det inlägget i juli eller något sånt tror jag det var, att när jag jobbade på hemtjänsten i somras så jobbade jag mycket, speciellt med en tant. En väldigt älskvärd tant. Trots sin KOL-sjukdom, sin ålder och hela sin situation, så var hon så jäkla glad och pigg i sig själv. Hela tiden, varje gång jag kom dit. Jag gick tillochmed dit när jag egentligen hade slutat för dagen, för att jag tyckte så mycket om henne. Hon var klok på alla sätt och vis, och pratade om saker som inte många tar sig tid att prata om. Vi hade mycket att prata om, hon och jag. Jag plingade på hennes dörr så ofta jag kunde när jag hade slutat, för att se hur hon hade det. Se att det var bra. Ge henne lite kaffe och en "sup" som hon kallade det, det var en medicin för luftvägarna tror jag. Vi kollade på gamla fotografier från när hon var barn. Det var svart-vita bilder, suddiga bilder. Med henne på fotot brevid sin mamma för nästan hundra år sedan. Hon hade såna där strikta kläder, som tanterna hade när dom var små. Det var intressant att se att en sån gammal människa fortfarande kunde vara vid liv. Men hon gjorde allafall mig glad.
Precis när jag skulle sluta för sommaren, så hann hon fylla 89 år. Jag skickade ett brev till henne. Jag skrev grattis. Jag skrev också att jag skulle komma att sakna henne. Hon och hennes inre energi som smittade av sig så.
Hon hade så mycket att säga, för hon var alltid så pratglad och rolig. Självironi hade hon också, man log alltid hemma hos henne. När jag gjorde hennes kaffe log jag, för jag visste att hon blev så glad av lite kaffe. Jag ville göra henne glad.
Hon berättade saker för mig som jag redan visste, fast som lät så mycket bättre när det kom från henne. Hon berättade saker, så att jag tog åt mig på ett annat sätt än vad jag hade gjort om det kom från en annan människa. Man förstod att hon visste vad hon pratade om.
Att vara hemma hos henne, var för mig inte bara ett jobb. Jag gjorde ju såklart det jag skulle göra; diska, städa, ta ut soporna, ta in posten, bädda hennes säng och göra mat. Men jag målade även hennes naglar, gjorde henne fin i håret, pratade väldigt mycket. Jag drog också gärna ut på tiden medans jag var där, även fast jag egentligen hade begränsat med tid..
Hon hade KOL. Hon fick mig att sluta röka sådär mycket som jag gjorde då. För jag såg igenom henne, hur dåligt hon egentligen mådde. Hon kunde knappt prata ordentligt, för hon var tvungen att tjippa efter andan hela tiden. Hon var så mager, så liten och så gullig. Ändå var tanten full av energi. Jag vill ju också vara så om jag blir gammal, men jag vill inte vara så sjuk. Hon fick mig alltså att inse mer än "rökning dödar" som det så duktigt står varnat på cigarett-paketen. Hon visade mig verkligheten. Inspirerade.
Jag tycker så mycket om henne.
Jag tyckte så mycket om henne.
Hon var ju min favorit-tant.
Och nu är hon död.
Minns du - om du läste det inlägget i juli eller något sånt tror jag det var, att när jag jobbade på hemtjänsten i somras så jobbade jag mycket, speciellt med en tant. En väldigt älskvärd tant. Trots sin KOL-sjukdom, sin ålder och hela sin situation, så var hon så jäkla glad och pigg i sig själv. Hela tiden, varje gång jag kom dit. Jag gick tillochmed dit när jag egentligen hade slutat för dagen, för att jag tyckte så mycket om henne. Hon var klok på alla sätt och vis, och pratade om saker som inte många tar sig tid att prata om. Vi hade mycket att prata om, hon och jag. Jag plingade på hennes dörr så ofta jag kunde när jag hade slutat, för att se hur hon hade det. Se att det var bra. Ge henne lite kaffe och en "sup" som hon kallade det, det var en medicin för luftvägarna tror jag. Vi kollade på gamla fotografier från när hon var barn. Det var svart-vita bilder, suddiga bilder. Med henne på fotot brevid sin mamma för nästan hundra år sedan. Hon hade såna där strikta kläder, som tanterna hade när dom var små. Det var intressant att se att en sån gammal människa fortfarande kunde vara vid liv. Men hon gjorde allafall mig glad.
Precis när jag skulle sluta för sommaren, så hann hon fylla 89 år. Jag skickade ett brev till henne. Jag skrev grattis. Jag skrev också att jag skulle komma att sakna henne. Hon och hennes inre energi som smittade av sig så.
Hon hade så mycket att säga, för hon var alltid så pratglad och rolig. Självironi hade hon också, man log alltid hemma hos henne. När jag gjorde hennes kaffe log jag, för jag visste att hon blev så glad av lite kaffe. Jag ville göra henne glad.
Hon berättade saker för mig som jag redan visste, fast som lät så mycket bättre när det kom från henne. Hon berättade saker, så att jag tog åt mig på ett annat sätt än vad jag hade gjort om det kom från en annan människa. Man förstod att hon visste vad hon pratade om.
Att vara hemma hos henne, var för mig inte bara ett jobb. Jag gjorde ju såklart det jag skulle göra; diska, städa, ta ut soporna, ta in posten, bädda hennes säng och göra mat. Men jag målade även hennes naglar, gjorde henne fin i håret, pratade väldigt mycket. Jag drog också gärna ut på tiden medans jag var där, även fast jag egentligen hade begränsat med tid..
Hon hade KOL. Hon fick mig att sluta röka sådär mycket som jag gjorde då. För jag såg igenom henne, hur dåligt hon egentligen mådde. Hon kunde knappt prata ordentligt, för hon var tvungen att tjippa efter andan hela tiden. Hon var så mager, så liten och så gullig. Ändå var tanten full av energi. Jag vill ju också vara så om jag blir gammal, men jag vill inte vara så sjuk. Hon fick mig alltså att inse mer än "rökning dödar" som det så duktigt står varnat på cigarett-paketen. Hon visade mig verkligheten. Inspirerade.
Jag tycker så mycket om henne.
Jag tyckte så mycket om henne.
Hon var ju min favorit-tant.
Och nu är hon död.
emotionell hardcore. in my head
jag har ont i huvudet. det spelas hög musik. jag har också spelat hög musik. nu är det synd om mig. för på andra sidan fönstret är det så jävla grått. jag spyr på Sverige.
jag vill se på en film. under ett täcke. Nu.
mellan raderna
Det var regnigt. Jag hade inget paraply. Blev lite irriterad eftersom de hade sagt på radion att det skulle vara växlande molnighet och sol idag. Jag drog på mig luvan och gick snabbt, var irriterad. Bussen kom precis när jag var framme vid busshållplatsen. Det gör den alltid. Jag har tajming. Eller kanske är det bussen som har det. Det kanske är det som kallas tur.
Bussen körde segt också. Väl i Märsta fick jag springa till tåget som stängde dörrarna precis när jag kom in. Typ tur där med. Anfådd och jävlig drog jag åt mig en Metro som låg på sätet brevid. Fick åka i första vagnen vilket jag hatar. Hatar människorna där. Hatar den stressade stämningen där. Hatar alla människor som pratar stressat i mobilen om jobb, människorna som pratar högt, skrattar högt och är allmänt jobbiga. Hatar morgonen på tåget. Ingen fattar att morgonen, på vardagar, är heliga mornar. Tysta mornar.
Därför jag alltid går till en vagn längre bort, där samlas det inga affärs-nissar som är så jävla viktiga. Där kan jag plugga ifred sitta ifred. För dom ända som sitter där är som jag. Irriterade morgon-människor på dåligt humör. Vi som håller käften.
Men det hjälper mig. För får jag sitta ifred och få vakna till under de där 20 minutrarna så är jag on top sen. Då är man laddad som värsta batteriet. Du vet. Laddad för det sociala spelet.
Men jag är inte sur. Nej nej. Bara allmänt.. Trött?
Haha.
Fick tillbaka rättskunskaps-provet jag skrev för en vecka sen. Jag fick mvg. Det var ju kul. Undra om jag inte var ganska onykter när jag skrev det? Om inte annat; jävligt bakis, seg, sliten, trött och inte alls taggad för prov.. Känner mig lite stolt faktiskt. Det trodde jag inte. Det var ett svårt prov ju, eller var det det? Det var allafall ett jobbigt jävla evighetsprov som tog nästan upp till två timmar att skriva. Man var tvungen att tänka, tänka på massa juridiska saker. Och tänka var det sista jag gjorde då, kunde göra då. Kanske är det som är grejen. Man bara gör istället.
Det är åtta dagar kvar. Åtta dagar kvar tills jag och Vickie sitter på flyget till Hurghada, Egypten. Och det ska bli så trevligt med sol. Kommer bli pigg av all sol som kommer kyssa mig riktigt het. Ja den är ju het, solen.
Jag har aldrig varit där aldrig suttit på en kamel heller. Och aldrig någonsin sett en pyramid live. Det kommer bli häftigt. Ellerhur ?
Imorgon är det prov igen. I musik. Alla dessa kvintar, terser, kvartar och oktaver flyger runt som små yra myggor i mitt huvud. Kommer jag klara det? Kommer jag vara smart imorgon?
Jag ska plugga. Studera du vet, om dom där rytmerna som är så roliga.
/Ewelina
söndag.
Värsta trevligt med lite sol dagen till ära. Synd att det ska vara så jävla kallt bara. Typ höst/vinter. Höst för att löven är gula. Vinter för kylan. Det ända som gör att det inte är vinter på riktigt är att det inte finns någon snö.
Värsta trevliga helgen det blev också. Synd bara att det blev så tidigt inatt. Det var en ofrivillig hemgång eftersom vi var några styckna som var taggade på mer. Men det fick bli så ändå. Det är bara att köra gärnet next time istället.
Snart är det julafton föresten. Det ska bli jätte mysigt. För då är det kryssning med mr. Anka. :D
Puss på er! Nu ska jag dricka mer te. ;)
/Ewelina
nu driver jag med dig
En kall dag blev det idag ju. En kall dag. Fast solen har gjort sitt, för den lös upp allting. Den gjorde mig glad den lös ända in till det djupaste i mig. Den gjorde att jag lös som solen själv. Även fast jag var tvungen att spruta in Havrix-gift i min egna kropp så berördes jag inte det minsta. Ska man resa till ett land som Egypten så måste man injeksera Havrix. Det har min mamma sagt.
Även fast jag gått och oroat mig för det lilla sticket en spruta kan innebära, så har jag varit glad idag.
Jag är alltid glad. För det mesta. Min kärlek till mig själv går fan igenom det mesta. Endast sårande ord kan få mig till tårar. Häftigt va.
Är man egoist och en scitzofren egenkär människa så är man. Men det är Du också. Mohaha
På tal om inatt. Vilket inte var på tal, förrän jag fick det på tal nu; så sov jag hur bra som helst. Jag hann tänka: juste, nu bytte jag aldrig sängkläder! Sen somnade jag. Det var skönt att somna. Och skönt att inte drömma för en gångs skull. Jag drömmer ofta om saker som är konstiga. Det är lite jobbigt. Jag blir lite rädd. Lite rädd för mig själv.
Working class hero. Den låten är ju himla mysig. Den låten var himla bra. Den texten är bra, och låten har tyvärr blivit en tjatig jävel för mig. Vet inte hur många gånger vi har repat den nu. Vet inte hur många gånger jag sjungit den så jävla bra, och vet inte hur många gånger jag förstått att den bara kan bli bra dom första gångerna man sjunger den. Jag gillar det inte. Jag gillar inte att slita ut och tjata sönder något bra, något som bara måste få vara. Färskt?
En uttjatad version är inte en bra version. Måste släppa låten ett tag. Den ska få ligga på min hatthylla tills höstlovet tagit slut. Inte för att jag har en hatthylla. Men ändå.
Man brukar ju säga så. Ordspråk du vet.
Jag har druckit en kopp te. Nu är jag inne på andra koppen, kaffe alltså. Jag har ätit frusna, kalla jordgubbar. Dom var goda och nu är dom borta. Slut, för dom är inne i mig faktiskt. I min egna lilla mage.
Jag hör en liten röst som skriker åt mig nu. Den vill att jag ska sluta skriva ner sjuka tankar till offentligheten. I bloggen. Till dig, som du kan läsa.
Jag tror att den egentligen menar att jag ska studera musik. Japp. Det är precis vad jag borde göra.
Tror föresten att det är jag själv som inser det. Ingen konstig "röst" i mitt inre. För helt psyko är man väl inte?
/Ewelina
Även fast jag gått och oroat mig för det lilla sticket en spruta kan innebära, så har jag varit glad idag.
Jag är alltid glad. För det mesta. Min kärlek till mig själv går fan igenom det mesta. Endast sårande ord kan få mig till tårar. Häftigt va.
Är man egoist och en scitzofren egenkär människa så är man. Men det är Du också. Mohaha
På tal om inatt. Vilket inte var på tal, förrän jag fick det på tal nu; så sov jag hur bra som helst. Jag hann tänka: juste, nu bytte jag aldrig sängkläder! Sen somnade jag. Det var skönt att somna. Och skönt att inte drömma för en gångs skull. Jag drömmer ofta om saker som är konstiga. Det är lite jobbigt. Jag blir lite rädd. Lite rädd för mig själv.
Working class hero. Den låten är ju himla mysig. Den låten var himla bra. Den texten är bra, och låten har tyvärr blivit en tjatig jävel för mig. Vet inte hur många gånger vi har repat den nu. Vet inte hur många gånger jag sjungit den så jävla bra, och vet inte hur många gånger jag förstått att den bara kan bli bra dom första gångerna man sjunger den. Jag gillar det inte. Jag gillar inte att slita ut och tjata sönder något bra, något som bara måste få vara. Färskt?
En uttjatad version är inte en bra version. Måste släppa låten ett tag. Den ska få ligga på min hatthylla tills höstlovet tagit slut. Inte för att jag har en hatthylla. Men ändå.
Man brukar ju säga så. Ordspråk du vet.
Jag har druckit en kopp te. Nu är jag inne på andra koppen, kaffe alltså. Jag har ätit frusna, kalla jordgubbar. Dom var goda och nu är dom borta. Slut, för dom är inne i mig faktiskt. I min egna lilla mage.
Jag hör en liten röst som skriker åt mig nu. Den vill att jag ska sluta skriva ner sjuka tankar till offentligheten. I bloggen. Till dig, som du kan läsa.
Jag tror att den egentligen menar att jag ska studera musik. Japp. Det är precis vad jag borde göra.
Tror föresten att det är jag själv som inser det. Ingen konstig "röst" i mitt inre. För helt psyko är man väl inte?
/Ewelina
men bara om min älskade väntar
Snart fredag. Jag kommer bli glad när jag somnar ikväll. Är så trött. Har pluggat för mycket, har ont i huvudet. Jag är nästan för duktig. För bra för mig själv för bra för denna värld. Eller kanske inte för bra. Men nästan.
Nej. Skämt åsido. Nu ska vi inte driva med folket. Med Dig.
Men man duger ju. Man duger i krig allafall. Som alla gör som du gör. Alla duger. Fan vad jag duger till att finnas. Yeeah. Du med va.
Jag måste sova nu. I min orena och breda säng. Så bred att man kanske tillochmed på köpet kanske känner sig lite ensam och sorgsen. Du vet när man ligger där och tänker, vad i all sin dar är Ankan som är så go att krama? Så kan jag tänka ibland. Ganska mycket kan jag tänka så. Men jag är inte bitter jag. Imorgon är en ny kall, höstig men ändå vintrig och trist dag. En dag som är trist, fast man ändå kan göra den till en väldigt bra dag?
Jag kanske ändå ska bädda nytt lakan och så i min säng. Det kanske skulle vara lite trevligt för mig att sova i den då. Nu när inte herr trevligheten själv kan göra mig oensam. Men att ett rent lakan skulle kunna ersätta honom skulle ju vara en lögn. Det stämmer såklart inte. Hans gosiga doft från det gosiga mysiga huvudet håller ändå på att försvinna, eftersom min mindre gosiga doft från Got 2 B:s hårspay ersätter kuddens aromer. Det är sorgligt. Bittert. Men det finns fan hopp ändå.
Byter jag mina sängkläder ikväll, så kan de få nya dofter av det renaste igen. Senare alltså.
Tror bestämt att fullmånen spökar ikväll. Det är månen som gör att jag får konstiga saker att publiceras i min fula blogg. Även fast det inte är konstiga saker i sig. Nej, dom är ju såklart självklara! Men de framförs på det flummigaste av sätt.
Fast jag bjuder på det.
Fullmånen lyser ju.
bajs på dig din lilla tjej-gay
Hej hej. hallå dagboken.
nu sitter jag i min lilla lilla skola, och väntar på den långa långa lektionen som återstår av denna långa långa dag. Jag slutar 16:10 men jag är så väldigt väldigt glad ändå, för snart är det höstlov och då blir det kul kul kul. HAHAHAHAHHAHAHAHAAHa.
Det var en mycket mycket äcklig lunch idag, det må jag säga. Kina-maten är inte inte ok. Så det så. Men jag är glad ändå. YEEEAH. Och nu tycker du att jag är helt cp cp cp udda. och då får du tycka det för jag har så mycket överskottsenergi som jag bara kan ha. men det är ju kul. hahahahahaha. ?
jag hatar måndagar
I just want you to know who I am.
inte någon rubrik alls..
Days Of Wine And Roses
Autumn Leaves
..det var ju inget innehåll
Hurghada, Egypten
Om tre veckor drar vi Vickie!
sunday morning, rain is falling
Då var jag helt slut igen då. Helgen är över och imorgon är det måndag igen, vilket betyder skola för min del. Snabbt ska det gå! helg - veckodag x5 - sen helg igen. Det bara rullar på. Snart är det jul också.
Jag ska plugga inför rättskunskapsprovet för sista gången idag. Provet är imorgon. Jag är väldig seg just nu. Men jag tackar mig själv att jag samlade burkar lite hela tiden igår, för det var inte så stökigt imorse när jag kom ner till köket. Jag och Ankan har nu pantat burkarna, men det var en himla dålig pankautomat måste jag säga. Den bara pep och skrek som om det skulle brinna. Och det gjorde det inte, så det var ju onödigt. Lite pengar blev det för helgens fylla allafall. Pantpengar, är returpengar.
Nu ska jag ta en dusch. Det behövs. Jag känner mig allt annat än fräsch.
Ha en bra söndag, oavsett om du är bakis & skakis, nykter eller onykter, glad eller ledsen, sur eller glad, och allt sånt där..
/Ewelina
lördag!
Det blev guitarhero, öl, cider och sova den här natten. Var så seg, kändes som tiden gick jätte fort och plötsligt var kvällen slut! Nu är jag halvt trött, halvt pigg. Kaffet var det som gjorde halva mig pigg, och den långa skoldagen igår + den sena kvällen/natten gjorde mig trött..
Jag ville ligga kvar i sängen och sova för en stund sen, men det gick inte att somna om. Ibland är det bara så. Tyvärr. :/
Men idag, gott folk är det lördag! :D Får se vad som hittas på då. :) Det är säkert ganska kallt ute, men solen är nog på plats vilket får mig alla fall att vilja gå ut lite senare. En höst-prommis?
Idag fyller min lilla lillebror år. 9 år. Jag ringde och sa grattis till honom, vill egentligen krama om honom men det får jag göra imorgon när han kommer hem! Längtar efter den lille plutten :P
Nu måste jag piggna till känner jag. Kanske väcka den sovande Ankan också?! :) Eller, inte nu föresten. Lika bra att han får sova ut. Jag tror jag kryper ner till hon honom istället, under det varma gosiga täcket. ^^,
Ha en jätte bra lördag! :D
/Ewelina
fridaynight
Nu är det fredag! Och mörkt är det också, klockan som bara är åtta.. börjar bli sent på året alltså. ^^
Nej. Nu väntar jag finbesök <3 :D
Ha en bra fredagskväll gott folk.
/Ewelina
torsdag första Oktober två tusen nio
Jag sitter och dricker te. Varmt te. Jag duschade nyss, för jag var så frusen sen promenaden jag och Vickie tog. Mina kinder var alldeles rödblommiga när jag kom in. Men nu är jag varm, både på insidan och på utsidan. Teet värmer hela halsstrupen och neråt, till magen. Typ, magsäcken. Och så känns tårna också mysigt varma, inte kalla som dom var där ute.
Jag läser om antiken. Det var nödvändigt att läsa på, sa läraren. Tills imorgon, då det är fredag. Sista dagen på vardagen om du fattar.
Idag stannade tåget mellan Rosersberg och Väsby när jag var påväg till skolan. Både tåget och tiden stannade, kändes det som. Fast tiden stannade egentligen inte. Inte på klockan allafall. För jag missade sånglektionen, medans jag satt där på tåget i nästan en halvtimme. Det var ett sånt där gammalt tåg. Kallt och tråkigt. Tågföraren ropade ut i högtalarna att hon beklagade. Beklagade över vad? Att jag missar lektioner, att kostymnissen framför mig missar sitt "viktiga möte" ? Hon beklagar ingenting, hon säger så automatiskt, gör sitt jobb. Det gör bara folk mer irriterade, mig irriterad, när man sitter och inte kan göra någonting. SL hade fullmakt över mig, inlåst och jävlig i en halvtimme, jag var i deras händer för jag kunde inte göra någonting. Inte ta vägen någonstans. Bara sitta där, och vara.. Jag kopplade bort irritationen - den hjälpte mig inte. Jag kollade ut genom det smutsiga och äckliga fönstret. Jag såg ett spår och jag såg löv. Löv som inte längre tillhörde träden. För dom låg på marken. Och dom virvlade runt i cirklar när x2000 kom med ilfart förbi det stillastående tåget jag satt i. När tåget var borta för länge sen, snurrade löven fortfarande kvar. Dom hinner aldrig landa, för sen kommer ett annat tog svischande förbi. Löven virvlar sig ännu mer, i luften igen. Dom har ett virvlande liv, löven där på spåret.
Jag läste mitt horoskåp tio tusen gånger bara för att stressen gjorde mitt minne kort. Nu kommer jag inte ihåg vad det stod där i Metro om Vädurens tecken. Lika bra, det stämmer ändå inte.
Det är så höst nu. Så mycket höst det kan bli. Det låter deprimerande, men det är det inte. Det beror på om man vill att det ska vara så. Höst är mysigt. Vinten är lite äcklig. För jag hatar svart snö, den snön man tvingas gå genom påväg från bussen på trottoaren. Dom som plogar snö på vägarna tycker att vi som går på trottoaren allt ska få skitiga skor. Äckliga smuts-skor. Smuts från den svarta snön.
Det är fullmåne ikväll. Jag kommer inte kunna sova. Ska nog läsa mer om antiken.
Jag fyller år om 177 dagar.
/Ewelina
