En annan dag. Då vi var hos farmor och farfar.
Jag och min gossiga lillebror. Hos farmor och farfar.
Världens sötaste jultomte kom och knackade på..
Idag har jag inte gjort någonting. Bara haft det tråkigt. :/
Jag får väl gå ut en sväng då.. Se om det dyker upp något spännande på vägen. Hehhhe.
Jul jul, strålande jul.
Vilken mysig julafton jag hade. Fina paket fick jag också! Spelar nog ingen roll om jag är nio eller nitton, att öppna paket kommer alltid att vara lika kul! Haha, samma känsla finns kvar. Pirrigt och spännande att riva upp pappret och se vad det är. Och det spelar egentligen ingen roll var det ligger i, bara man får öppna paket!
Missade dock Kalle klockan tre, var i köket och fixade med maten, men tv:n stod ju på i bakgrunden så jag hörde ändå det gamla vanliga. SÅ mysigt med jul!!
Pappa och satt uppe längst. Vi spelade massa spel på xbox, och jag vann över honom hela tiden. Även när han fuskade...
Idag ska vi bara ta det lugnt. Kolla på film, spela spel, gå ut och lite sånt. Alla affärer är väl stängda skulle jag tro?!
Nu ska jag myyyysa vidare med min kära familj.
Hoppas Du har en bra jul.
God jul!
Jag var på topp redan i morse!
Mitt fina pepparkakshus som jag gjorde igår... (Svårt det där med sockerklistret)
Ha en jätte mysig julafton!
2010-12-14
Tog en liten promenad för någon timme sen. Vad fint det var ute idag!
Det ser nästan ut som om det vore på eftermiddagen, men det var det ju inte. Häftigt vad moln kan göra..
Spår på isen. Jag vågade mig inte ut helt själv..
Tiden går snabbt. Att det är julafton om någon vecka känns konstigt. Ändå tycker jag att det här året gått långsamt.. Det var inte ett bra år. Hoppas 2011 ger mig mer.
Fast det är väl just det, att ingenting kommer av sig själv. Man får det man förtjänar helt enkelt. Även om vissa saker inte skulle behövt hända. Och ingenting som går att styra.
Det är bara att bita ihop och andas in ny luft. Hoppas på det bästa, och le lite.
Den här bilden är gammal. Det är min lillebror som kramar tomten. Vet inte exakt hur gammal bilden är, men gissar på.. ca. 7-8 år kanske. Det känns som igår.
egowoman
Åh.
Sitter här i min ensamhet med dunkande huvudverk och känner mig matt.
Skrev svenska NP idag.. Skrev snabbt som bara den att det gick på omkring 2 timmar. Efter det gick jag och åt, sen till centrum för jag kom på att jag faktiskt ville klippa mig. Hon som klippte mig var duktig. Tur, annars hade jag blivit ledsen. Inte bra det. Har föresten varit på ett jobbigt ihållande humör lite för länge nu. Lite jobbigt att stå ut med själv faktiskt. Humöret är ju heller inget man riktigt kan bestämma bara sådär. Synd. Skulle så gärna bara vilja trycka på happy-knappen och vips, så är jag in tha happyland. Fantasilandet.
Allafall. Efter det åkte jag hem och där väntade ett kallt hus. Ja. Värmen hade stängts av. Hur nu det går till? Fick vira flera tusen lager filtar runt mig och dricka flera miljoner koppar te.
Om det hjälpte? Är du naiv eller. Klart det inte hjälpte. Blev förbannad och svor lite för mig själv. Kände mig dock rätt så dum. Så det slutade jag med. Att svära för mig själv alltså. Sen kom min pappa hem, sen min mamma. Snipp snapp slut. Och värmen kom tillbaka.
Gudars så bra.
Tog med mig lillebror på en lång jäkla promenad ikväll. Har han inte träningsverk imorgon, så är han star. Vilket jag förmodar att han inte är. Hehe. Nej, men jag drog nog på rätt så hårt - jag ville ju gå snabbt. Han hängde på, för han ville ju inte gå för långt bakom mig när det är mörkt ute. Smart kille.
Fan. Känner bara så nu. Fan. Förlåt. Att svära är oattraktivt, jag vet. Men ändå. Fan fan fan. Så. Se så unattractive jag blev. Yes.
Imorgon ska vi urnsätta min morfar. Vips så är han nere i jorden. Forever and ever, you know.
Vad nu det skulle vara bra för. Att prata med aska är ju sådär.
Du var bättre i levande form.
Godnatt and dröm ganska bra drömmar!
Andra advent
Är fortfarande väldigt trött, även fast jag sovit mycket nu. Men det kostar ju lite att ha kul..
Jag, mamma och mormor har gått på julmarknaden här i Sigtuna idag. Det var jätte mysigt, lagom kallt och så. Jag köpte mig ett par fina raggisar (raggsockor) och lite smycken av Tyra som stod och sålde.
Nu har jag precis ätit en jätte god middag som jag lagade till allihopa. Det är så mysigt när mormor är här med oss!
Min nya glassiga ring.
Nu ska jag fortsätta att med mitt adventsmys.
mjao
Kom ju på att det var rätt kul inatt också. Så helt bortkastade pengar var det ju ändå inte..
Det var skit kul att gå ut med härliga, glada och gossegulliga och lite lulliga människor. Ni är helt fantastiska! Nästa gång får Vickie hänga med också. Så blir det fulländat!
Var bara det jag ville säga. Och att jag äter blåbär och hallon nu. Bara för att det är gott. Och för att jag är så himmelskt trött..
Ulrika. Din lille parvel. Ut och flyg nu. I den stora vida världen. Samla så mycket kunskap och upplevelser du bara kan, på den stora färden.
Bara du kommer tillbaka. Och ger mig en kolakaka.
Näe
Det tog fasiken emot att logga in på seb. Lite väl emot. Fick liksom slita upp ögonlocken för att kisa vad saldot var.. Det gjorde lite ont i mig när jag förstod att det som stod där, faktiskt var sant.
Livet är hårt ibland.
Tur att det inte är alltid.
Kallt
Hej mitt kära lilla vinterland. Så tänkte jag imorse, när jag drog upp rullisen och såg ut på en värld som blivit alldeles vit. Snövit. Med vit snö.
Shit pommes. I somras var det väl 30 grader varmt. Nu är det 30 grader kallt. Nästan allafall, känns som det.
Det är rätt häftigt ändå. Hur det skiftar i vårat land.
Igår kväll så kollade jag på Idol. Hela kvällen gick åt att kolla på det. Sen blev jag så trött att jag var tvungen att sluta titta. Gick och la mig istället. Somnade, och hade ju helt missat vem som fick åka hem från Idol, läste på aftonbladet.se att det var Linnea den här gången. Mäh. Hon är ju bra. Minnah och Olle kunde ju dragit istället, gärna samtidigt också, så slapp det gå en vecka till innan man får veta vem utan Jay och Linnea som skulle vinna. Jag håller ju lite på Jay och tyckte egentligen att Linnea skulle bli tvåa. Inte för att det spelar någon roll.. De har ju redan vunnit så mycket bara genom att vara med.. Men ändå. Det är ju självaste äran att vinna och allt det där.. Blablabla. Varför orkar jag äns bry mig!?
Det är allafall vinter nu, och jag lyssnar på den tyska jazzkanalen på radion. Det kan vi bry oss om istället.
Jag trivs bäst i öppna landskap. Lalalalalala.
Hej hej. Hallå dagboken.
Idag är jag hemma, för jag är ledig.
Eller fan.
Att utvärdera dagen på Berts vis, är inget jag känner för, nu..
Men det stämmer, jag är ledig och jag är hemma. Så sant som det är skrivet. Har dock ganska tråkigt, och det ända jag kan göra är att längta. Längta till varmare och ljusare da'r. Ser fram emot det. Tur att vi inte har samma årstid hela året i Sverige, utan att det faktiskt ändrar sig. Förändring. Sånt vi gillar.
Jag sov rätt så bra i natt faktiskt. Fast vaknade av att hela min vänstra arm var död. Ja, det sov och kändes inte av för fem öre. Sen när den började att vakna till liv, så kom den där stickiga och jobbiga känslan. Usch, det är obehagligt det där med sovande kroppsdelar..
Förutom att jag snart ska äta en liten mandarin, så kanske jag tar på min skorna och går ut en sväng lite senare. Något måste man ju göra av dagen, ellerhur!?
Får se hur det blir. Man kan ju alltid ta en till dusch om det blir natt-svart-tristess.. Duscha. Ja, kanske.
Tjing tjong, låt fridens liljor sjunga KlingKlong!
Ett liv på landet..
..och jag är såld.
.
Min morfi.
Nu du lilla morfar, så fick du världens finaste begravning. Så fin du kunde få. Tror nog att du är mäkta stolt över dina anhöriga, så fint som vi gjorde för dig, det var du väl värd. Du fick till och med sol på din dag. Kunde det ha blivit finare?
Nu är det jobbigaste gjort. Eller är det nu det jobbiga börjar? I vilket fall som helst, så känns det så bra att veta att du ändå finns här mitt i bland oss, vare sig det är i fysiskt tillstånd eller inte. Du kommer alltid att finnas här bland oss. Så levande med din glädje.
Tack för allt du gjort för oss. Tack för att du är du.
Och visst tycker du att jag är duktig morfar, som sjöng för dig i kyrkan, även fast världens största klump av gråt satt lite för långt upp i halsen. Jag kämpade på ändå, och sjöng bara för dig.
Du borde vara stolt.
Jag vet att du är det.
Så som vi är över dig.
Oviktigt
facebook
dieter
ironi
komplex
pengar
krav
bloggar
rasism
finns det något som känns mer oviktigt och skitigare än just de?
vill inte ha de. vill aldrig mer se de ytligheterna igen.
livet är för kort för att slösa tid på skit.
och ändå handlar säkert nittio procent av bara sveriges befolknings liv, om just det.
Ni är lurade.
I ur och skur tar vi oss genom livet, på dess krokiga väg
Grått
smått
rått
sått
ått
fått
regn
Det blåser.
Livet är orättvist. Man tar så mycket för givet. Jag tar, eller tog så mycket för givet. Livet som ju alltid varit en självklarhet (mer eller mindre) var det inte längre. Döden kom så väldigt nära, och knackade på. Tog en av oss, en av mig. Döden tog ifrån mig och min familj en människa som skulle få leva ett tag till. Vi som hade sett en annan ordning framför oss. Ja livets ordning hade vi snyggt och prydligt ställt upp på led, i tur och ordning. Fört kommer du, sen du och sen du och allra sist du. Jag tycker till och med att det vore naturligare att jag gick före dig! Miss Ego Universum skulle ju kunnat gå före. Utan tvekan! Jag är ju bara kvar för er skull, fattar ni väl. För jag klarar mig så bra utan mig. Men det vore ju moraliskt fel att ta slut på något så ungt, ellerhur?! Och föresten så ska jag ge det en chans. En chans till. Många chanser till föresten, pucko. Jag ska leva tills jag blir 100 ju. Men skit i det nu.
Det känns både hopplöst, vackert, svart och vemodigt. Igår kväll ställde jag ett ny-framkallat foto i klara fina färger på dig, på mitt nattduksbord. Jag sa godnatt lilla morfar, och släckte sen min lampa. Jag somnade snabbt och sov tungt. Men under hela natten var jag glad. Kände någon slags hoppfullhet jag inte känt på länge. Jag drömde att du kom tillbaka. Att du var gladare än någonsin och att allt ont bara släppte. Det var som om mina axlar blev fria från all börda denna död har gjort med mig. Med oss alla. Kände mig till och med glad i morse när jag vaknade. För jag trodde så innerligt att du hade kommit tillbaka. Men det som påminde mig om sanningen, var fotografiet jag hade vid sidan om sängen på dig. För ärligt talat så hade vi inte framkallat den där bilden så snabbt, ja om det inte vore för att du gick och dog.
Jag trodde inte att någon annans död skulle ta såhär mycket på mig. Men nu vet jag, och tar inte längre livet för givet.
Jag åker inte bil utan säkerhetsbälte, om man säger så.
Jag vet ingenting om morgondagen, och jag vet än mindre något om dagen efter morgondagen. Det ända jag vet, är att allt plötsligt kan ta slut. Vare sig det är imorgon eller i övermorgon, så kan jag inte påverka det nu. Och det främsta jag måste göra för att det ska bli värdigt, är att ta hand om de som står mig allra närmast. För jag vill inte ha missat något eller kunna ångra något om det där som plötsligt kan hända skulle inträffa någon eller mig själv. Alla ska veta att jag gjort mitt bästa och yttersta för de.
Morfar, om du har tillgång till Internet där uppe, så ska du nog kunna läsa det här. (I minnet du lever, du finns alltid kvar. I minnet vi ser dig, precis som du var)
För de här orden är bara till dig.
Gråt ej vid min grav
Jag sover ej, jag gav mig bara av
Jag är tusen vindar över sjön
Jag är silverglittret över snön
Jag är solsken över mogen säd
Jag är stilla regn i höstens träd.
När ni vaknar ur morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila i
cirklande flykt över vattnet.
Jag är milda stjärnor om natten.
Sörj ej vid min grav.
Jag är inte död, jag gav mig bara av.
En ros fäller sakta bladen
Ett ljus brinner silla ut
En flämtande livslåga slocknar
En arbetsfylld levnad är slut.
Tack för att du var världens bästa morfar.
Här i det tomma har det slutat blomma..
Autumn
Alla dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet.
Jag ska baka kanelbullar som mormor får äta upp. Istället för dig. För Du som älskade våra bullar så, riktiga hantverk, som du tyckte så mycket om. Jag fattar inte hur du kunde ryckas ifrån oss så tidigt. En människa mitt i livet, helt frisk och fri från sjukdomar. Piggare än de flesta trettioåringar skulle jag till och med tro att du var..
Men morfar, jag ska sjunga för dig snart. Du ska få bli lite stolt över mig, sådär som bara du kan. Ända sen jag föddes, så har du varit närvarande i mitt liv. Och inte som en vanlig morfar, utan som en super-morfar som fixade allt! Varje gång jag hade namnsdag, ja då hissade du flaggan där hemma. Även om det var lite krångligt.. Ända sen jag kom till livet så har vi sett varandra från varje dag till några gånger i veckan. Du är mer än en morfar som man bara träffar vid jul och nyår, påsk eller midsommar. Du är en mycket närstående anhörig, och har haft en otroligt stor betydelse i mitt liv. Även om du slutade att närvara i fysiskt tillstånd i tisdags, så är din närvaro Minst lika stor nu.. Du anar inte morfar. Du anar inte så jag tänker på dig. Hela tiden. Och undrar, vad var det som hände??? Behövde Herren en trädgårdsmästare kanske? Jag vet inte.
Ingen vet. Det ända vi vet, är att det var alldeles för tidigt. Och vi saknar dig så förbannat mycket.
