vitgråa moln

Har fan ont. Minns inte var och när och hur det kom. Eller vad som gjorde att min smärta är svår i skrivande stund. Men vem kunde begära att man skulle minnas sånt, när man va drucken och okänslig då.

Nej. Men det gör ju ont lite på benet, lite på armbågen, lite på lilltån, lite i nacken, mycket i levern, och lite i halsen. Men viss smärta är bra, då känner man av det goda sen mycket bättre. Ytliga sår är inget farligt. Ganska bra egentligen, då man känner att man verkligen lever. Hur poetiskt det än kan låta att vara positiv till sånt, men visst är det sant?

Och till dig, som jag så gärna vill slå en hammare i huvet på.. Varför är du så blåögd och okänslig. Kanske att du bryr dig egentligen, kanske att du faktiskt gör det.
Det är väl bara det att du inte riktigt har en förmåga att vakna och se. Det där du håller i. Det där du håller i när du tillslut somnar, det är inte verklighet, det är en fantasi och konstgjord glädje.
Försök att finna riktig och äkta tillfredsställelse va fan.

Nu blir det starkt svart kaffe, en form av konstgjord tillfredsställelse det med. Dock inte lika mycket..
Gott är det allafall, och imorron börjar skolan igen. Ibland orkar man bara inte, orkar inte gå upp när klockan ringer, och visar att det är den som bestämmer att man ska gå upp bara för att den säger det. Vilken jävla makt bara en liten väckarklocka kan ha. Jag som är så bestämd och envis över vem, vad eller villka som ska få bestämma över mig, och så låter jag en billig sak från Claes Ohlsson vinna över min sömn !?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0