Midsommardagen.
Godmorgon alla ni som precis har gått upp och förmodligen är sådär jätte jobbigt bakis.
Vilken tur jag har då, som inte är det minsta bakis. Jag drack ju inte en droppe igår, så det var ju tur för mig! Hade faktiskt ingen lust alls att fira Midsommar igår, eller, jag hade ju egentligen inte planerat något, så i såfall skulle jag ju dricka bara för att. Och det är ingenting för mig.
Jag gick och la mig vid 10-tiden, och vaknade vid elva imorse. Hur skönt som helst att vara pigg idag, och jag ska om en liten stund ut och springa hade jag tänkt. Jag kan fira sommaren vid något annat tillfälle, om det nu är så viktigt med dessa firningar. ;)
Ikväll ska jag på middag hos min kära farmor. Det blir mysigt, hon gör alltid så god mat. Sen så älskar jag att vara ute hos henne och farfar, för det är så lugnt och skönt där. De bor mitt ute i ingenstans på landet, och det ända ljud man kan störa sig på, är om grannen kör förbi lite för fort på den lantliga grus-vägen en bit bort från deras stora hus. Ingenting att störa sig på, med andra ord! Så vill jag också bo någongång.
Igår tog jag mig en liten kvällspromenad, och det är väldigt intressant att se högtidliga kvällar från en nykter synvinkel, måste jag säga. Förutom att det var en jätte fin kväll att gå på strandpromenaden och känna hur mycket sommar det är, så var det också väldigt kul att se hur många det var som helt plötsligt kommit på att man faktiskt kan bada i vattnet, precis där man går förbi. Gärna naken också.. hmm. Tänkte jag. Såhär gör ingen en tisdags-kväll. Hehe, nej men det är klart. Igår var det ju Midsommar och då får man vara berusad, naken och i vattnet på samma gång. Lite kul faktiskt. Och jäklar vad alla husen verkade vara fulla med firande människor. Hus efter hus som jag gick förbi, spelade hög dunkande musik, och till det falsk-sång som hördes lite för mycket i bakgrunden. Kändes skönt att slippa vara med, faktiskt. Och det säger jag inte för att jag är avundsjuk över att jag var så ensam och nykter igår, utan för att jag tycker det och för att jag absolut inte var på festhumör då.. Men nästa helg, då jäklar. För då är det min tur att bada naken vid strandpromenaden, samt sjunga falskt till Sommatider hej hej sommartider. Då ska jag vara lika jobbig som alla andra var igår. Visst?
/Evelina
Sol på Midsommar
Jag var precis ute och tog en lång power-walk. Hur skönt som helst, och om två minuter ska jag cykla och bada, för jag är så varm!
Idag är det Midsommar och jag har ingenting alls planerat. Det får bli som det blir helt enkelt. Men hoppas Du få en jätte kul och mysig Midsommar!
Hej då.
/Evelina
Fy farao!
Vilka äckliga små Hitler-flugor det finns i det här landet. Igår var jag ute och p.walkade, hurtig som jag var. Otroligt härligt (men lite varmt..) var det, tills jag kommer fram till ett ställe som ligger nära vattnet. För då hade jag cirka en miljon flugor överallt, vid ögonen, bakom huvudet, framför ansiktet och surrandes vid öronen. Och dom små äcklerna gav sig aldrig heller! Jag fick nästan panik eftersom jag hatar varelser utan hjärna. Jag började springa och vifta vilt med armarna samtidigt. Det hjälpte såklart inte. Jag släppte ut håret från tofsen och typ fladdrade håret ganska så o kontrollerat för jag trodde de skulle dra då. Tror du inte att denna svärm av flug-helveten följer efter mig!? Jo. För det var precis det de gjorde. Jag började fan nästan gråta för de var så äckliga och jobbiga. Jag började såklart fundera över varför de var efter mig, sådär många också. Luktar jag äckligt? Luktar jag gott? (Större risk..) Har jag en fin tröja som dom bara Måste följa efter? (Mitt linne var knall-rosa). Eller är jag bara en människa som de såg behövde mer att irritera sig på? För jag lovar, irriterad var bara förnamnet på vad jag var, och jag fick nog mångas blickar på mig när jag ensam fäktade med armarna i luften mitt i vägen. Men de var så jäkla äckliga! Hua. Det kan inte ha varit vanliga flugor, för dom här var verkligen i flock. Länge. Och. Intensivt.
Efter ett tag hittade de väl en annan stackars människa att cirkulera runt. För borta var de allafall helt plötsligt, till min stora lättnad. Jag får nästan psyk-bryt bara jag tänker på dom. Fy fan så obehagligt att ha flygande smådjävlar runt hela kroppen när man är ute och går. Usch. Ingenting kan man göra åt det heller. Jag testade ju att försöka springa ifrån de, men de var ju lika snabba som jag. Jag kände mig verkligen förnedrad, och jag började undra om det var någon som hatar mig som skickat dom till mig.. Ja, va fan ska man tro då. Det verkade ju nästan så. Dom kändes så avsiktligt elaka och dumma mot mig. De små svarta flygfittorna.
Oj då. Ursäkta språket. Men jag blir så arg när jag tänker på dom.
Imorse var jag allafall ute och p.walkade vid åtta-tiden. Det var till skillnad från gårdagens promenad, jätte skönt. Fast förvånande att det var så varmt redan då.. Skulle lätt kunna ta mig ett litet morgondopp, men så blev det inte.
Nu ska jag ut i solen igen. Jag vill bli brun. Även fast jag visst har brännt mig lite där över brösten och under halsen - bröstet, kanske det heter. Får ta spf på då.
Så får det bli.
/Evelina
Jag har allafall rosa naglar och ny-tvättat hår.
Har tråkigt just nu. Väldigt tråkigt och önskar att någon bara kunde komma med en grej som går jätte fort och som kunde ta mig flera miljoner mil här i från. Så tråkigt har jag.
Solen lyser idag och vädret är ju jätte fint. Ska ut och sola om en stund snart tror jag.. Men det är just det; finns inte så mycket annat att göra, än att låta sig bli het som eld av solens alla strålar.
Och varför sitter jag inne och umgås med en datamaskin då? Ja, det kan man ju fråga sig. Eller jag frågar inte mig det, utan jag antar att det är för att jag helt enkelt inte har så mycket bättre saker för mig. Då umgås man med cybervärlden, så som lite Kissie, lite Blondinbella, kanske kikar in hos Bobbys en stund och kollar om han gjort någon ny människa fin i håret. Jag kollar även in Tyra och Kenza. Katrin Zytomierska är också en människa som är värld att kollas in. Och ska jag vara helt ärlig, om jag har riktigt tråkigt, så klickar jag även in mig på Maria Montazami's blogg också.. Men dit har jag inte kommit än, fast jag gissar att jag är där snart ändå. Så går det till när jag har brist på annat att göra.
Även saker som detta får tiden att gå när jag inte har så mycket att göra. Man skriver ner sin klago-lista i sin blogg. Så att alla andra kan ta del av tråkiga saker i ens liv. Helt otroligt egentligen, hur man kan lägga ner tid på att beklaga sig över att man har tråkigt, och i sin tur få andra att må dåligt över alla negativa ord jag skriver här. Men, du ska inte lyssna på mig! Detta är bara så kallade i-landsproblem kära vän, och ska därför inte tas på för stort allvar.
Därför gör inte jag det heller, utan klär genast av mig mina kläder och sätter mig ute i min fina solstol och solar i min nya fina bikini. Och jag har ju faktiskt rosa naglar och ty-tvättat hår, så jag ska fan inte klaga. Inte just nu allafall.
/Evelina
Sen satt jag där och drack mitt vatten och kollade upp på himlen. I min stol satt jag. Utanför mitt hus.
..Och allt var ju helt plötsligt så vackert. Eftersom jag suttit ute hela dagen i solen, så hade solen också lämnat efter lite färg på min kropp. Efter gårdagens grubbel över allt och ingenting, så fick jag känslan av glädje när jag insåg att det är sommar nu. Och jag behöver inte vara "happy" och över-energisk tjugofyra sju, om jag så inte känner för det. Det var då jag blev det. Inte onödigt glad, utan härligt lugn och nöjd bara. Som att all press bara rann av mig på en liten sekund, och jag kunde för en stund bara sitta ner och slappna av medan jag såg solen långsamt gå ner för ikväll.
Det är såna stunder jag tycker så mycket om. När jag på riktigt kan känna att jag faktiskt trivs att närvara på denna jord. Jag vet att det låter så fult och töntigt. Bortskämt låter det kanske också, eftersom jag "inte har något att klaga på". Men vet du. Det vet du ingenting om vad jag har att klaga på. Bara något så o märkvärdigt som själva existensen, är lagom nog för mig att börja ifrågasätta.. Jag har också vissa stunder haft skäl att tycka att detta överflöd vi lever i, gör allafall mig till en osäker individ..
Nog om det.
Och tillbaka till stunden då jag kände mig sådär tillfreds.
Sådana ögonblick kommer lite då och då. Det är också vid sådana ögonblick jag till och med kan tycka att det är värt all mödan. Att den lyckan som kanske varar i 30 minuter, är värd allt slit och släng och helvetets jävla skit-kuk som annars är i vardagen. 30 minuter, som ger mig... Ingenting egentligen, mer än en skön känsla som inte går att riktigt beskriva, om du inte är mig, vill säga. Lyckan kostar ingenting, men är heller inte gratis. Det är det som är så knepigt här i livet. Man får verkligen vända upp och ner på saker och ting, för att finna det man behöver. Jag behövde det mer än någonsin nu ikväll, då fick jag det lite grann också.
Det var betalningen till mig. Tror det var som en lycko-check som skickades till mig, efter all skit som tidigare skickats så snabbt, rakt in och direkt till min lilla lilla hjärna.
Hoppas jag sitter så imorgon kväll också. Dricker lite av mitt vatten, och kikar lite upp på en blå himmel utan att egentligen veta varför. Och plötsligt bli överfylld av en rörande känsla, att jag faktiskt kan leva, bara jag vill. Och vill, vill jag ju. Frågan är väl bara hur?
/Evelina
Livet känns så emo. Sommaren likaså.
Känsligt, var det ja. Otroligt känsligt är allting nu. Nästan för jobbigt, om jag ska vara ärlig mot både dig som nu läser detta, och mot mig själv. Jag brukar inte vilja se verkligheten och den totala sanningen. Tills gränsen är nådd, och jag blir så illa tvungen att se det sanna som faktiskt händer.
Trodde man var kapabel till allt. Trodde man var odödlig och stenhård rakt igenom hjärta som blod. Men fan heller. Stålkvinna är jag så långt ifrån man kan komma nu, visade det sig. Tyvärr tyvärr tyvärr. Måste jag nog säga. Fucking jävla kuk tyvärr.
Att just mitt liv skulle bli så emotionellt under vissa perioder, vem fan kunde tro något så fruktansvärt? Och att just den vackraste årstiden i hela världen - Sommaren, skulle få falla offer för denna sorts känsla, är ju bara så tråkigt. Du vet, "man ska vara så jäkla happy nu när det är sommar och sol, förstår du. Annars är du grå och tråkig och Jävligt TORR och GRÅ igen". Visst håller du med?
Och att lilla Evelina faktiskt tackar nej till alla dessa rosé-picnickar, vem skulle tro någonting sådant? Är hon deppig eller vad?
Ja, eller vad annars? Svaret är, att jag har lagt mig nu. Lagt mig på bordet, och inväntar den hjälp som ska serveras sådär proffsigt. Det var dags nu, sa de. Alldeles för dags. Såhär till sommaren, så du kan springa runt och vara sådär happy som alla andra, nästa sommar. Genuint happy, alltså. Så sa de. Och jag gör inget som helst motstånd, utan bara tar emot. Så svag som jag är nu, så kan jag inget annat är att ta emot. Du vet, man orkar inte säga något annat än Ja. Så är det.
Och jag väljer att skriva om det här, så officiellt och dumt det bara går. Men du vet ju faktiskt inte riktigt vad det handlar om, så ingen skada skulle väl kunna bli skedd av lite tomma ord från ett för fullt hjärta?
"Inget ont för något gott med sig" ska jag få lära mig nu. Hoppas denna behandling hjälper mig ur denna situation, som hållit i sig så länge. För länge. Till och med jag börjar tycka lite synd om mig själv nu. Är det verkligen såhär livet skulle bli, för lilla jävla jag?
/Evelina
Nu ska jag skriva ett blogginlägg. För idag är det den 20 Juni 2010.
Igår gifte sig våran fina kronprinsessa med sin fina Daniel. Jag kollade på hela bröllopet på tv:n. Ja, inte hela bröllopet, timme efter timme, minut efter minut och sekund efter sekund. Men vardagsrummet var allafall en ständigt återkommande plats i mitt hem igår, mer eller mindre.
Jag tycker ju om kärlek. Det gör jag. Därför jag ville se det, antar jag. Och just denna kärlek som råder mellan dessa två människor, är ju långt ifrån vanlig. Därför gillar jag henne, Victoria. Hon är en klok och stark människa.
Jag gillar han Daniel med, tror jag. Ja men det är väl för att han också tycker om Vickan..
Fan. Jag blev så jävla rörd när de sa Ja till varandra i Storkyrkan. Det var så äkta och så ärligt. Så FINT! Om de två lös kärleken.
Jag blev tårögd i mina små ögon, när herr Daniel höll sitt fina tal till hans nyblivna hustru, och när han sa inför alldeles för många åskådare att han faktiskt Älskar henne TVÅ GÅNGER. (Och visst kan den där champagnen slagit in hans numer frispråklighet....) Det var så fint, att jag någonstans kände en sorg i mig. Tror jag omedvetet började fantisera om en likasinnad saga, där jag hittar Min prins. Dock känns det alldeles för långt bort att jag skulle hitta Mr. Right på ett gym, bara för att Victoria gjorde det. Men kanske är det inte just den där gym-historian jag vill åt. Utan det är väl ändå kärlekssaga-principen? Att "jag gick den vägen, och då styrde ödet mig mot den framtiden".. hmmm. Dream on.
Djupt inspirerad blev jag av vår fina kronprinsessa och prins allafall. Inspirerad till att bli kär på riktigt, någon gång. Och när den gången är kommen, så ska det banne mig vara på riktigt. Jag tänker inte slösa bort tid på människor som gör mig allt annat än gott. För jag ska fan också få vara prinsessa, den dagen jag gifter mig.
Ja, prinsessan i hans liv, menar jag då.
Med det, så ska jag återgå till mitt i skrivande stund kärlekslösa liv och kanske sätta mig i min egenkärlek till mig själv, i solen och förhoppningsvis få lite färg.
Ja så gör vi. Hej då!
/Evelina
Äntligen fredag.
Är helt slut i kroppen. Springturen igår var bara överflödig, och hade inte behövts.. Fy fan vilken o-ork jag hade i hela kroppen när jag sprang. Samtidigt som jag ville, så orkade jag inte. Men jag sprang ändå, man bangar ju inte liksom.
Idag är det dock vilodag. Ska väl ta mig en rask promenad senare, men inget springande blir det allafall, kanske att det blivit lite för mycket denna vecka, trots allt? Med både p.walk på mornarna, plus springtur på 7,5-8 km lite senare varje dag, så förstår jag att kroppen säger ifrån. Men men, det man inte visste - vet jag idag, och lär mig också av! Idag är det allafall äntligen fredag. Även fast jag har sommarlov, så är det så skönt med veckoslut och kommer nog alltid att vara det. Det är en speciell känsla nästan. Man kämpar sig igenom de där övriga veckodagarna bara för att komma till dessa fredagar och lördagar, men det är väl först långt senare man inser att det är just de där dagarna imellan fredagarna som faktiskt är innehållet av ens liv.. Det är ju vardagen som är ens liv. Ska de vara såhär gråa och längtansfulla till morgondagen? Inte lever man väl i "nuet" då heller? Känns tråkigt att jag gör så. Måste ändra på det, och ta vara på varje dag, "som om den vore den sista".
Aja. Det var lite djupa tankar, såhär på morgon-kvisten. Men så blev det idag.
Hej då.
/Evelina
Ps. Varför är människor så elaka? Ds.
nej.
Inte min dag idag, helt enkelt. Även fast solens strålar har skinit som aldrig förr, så gick det ändå inte. Tråkigt. Jag kommer dö såhär deprimerad.
Fast, imorgon är en annan dag, men andra förutsättningar till att bli det motsatta till idag. Det är bra.
Vi säger så. Hej då.
/Evelina
och att sommaren skulle fyllas med regn, var ju inte vad min plan var..
Nej fan. Nu sitter jag här igen. Sådär ensam och ... jävlig tänkte jag skriva, men bara för att det isåfall skulle låta sådär bra och poetiskt. Men jävlig är jag långt ifrån min vän! Ensam - ja. Jävlig - nej. Ensam och glad skulle jag hellre säga att jag är just nu. Som igår kväll. Jag har varit så trött idag förstår du. Kanske beror det på min knappa sömn som natten innehöll.. Får bli tidigare ikväll helt enkelt.
Jag tog en promenad idag. En ganska lagom promenad, som varken var för lång eller för kort, utan bara helt.. lagom. Det var en sån promenad där jag verkligen kände hur mina ben blev glada, ha ha. Glada över att få röra lite på sig. Ungefär som att jag skulle rasta en hund. Så kändes det. Det var så skönt, och jag fick en glad tacksamhet-kick där jag bara tänkte på "hur bra jag har det". Nörd. Ja gudars vilken nörd jag är. Filosof-nörd.
Men det gör ingenting. För jag är det så gärna.
Luften var dock lite väl fuktig och äcklig idag. Ingen sval värme, utan mest fuktigt och det kändes lite instängt där ute.. Och så började det regna lite också. Som grädde på moset, pricken över i:et o.s.v. Jag tänkte: Varför är Sverige så jävla svenskt? Så tråkigt, så grått och så regnigt? För precis när Jag ska ut och gå, röra på mig, så ska det såklart börja regna. "Hur-bra-jag-har-det"-tankarna försvann ju med en gång. Typiskt.
Då mina ben ökade hastigheten och bara ville hem, så taggade mitt psyke till och bestämde sig för att köra den dubbla rundan imorgon. Fast springandes, såklart.
Nu vill jag bara sova. Det är nog också precis det jag ska göra nu också. Godnatt, och sov så gott. Jag har sommarlov nu, och behöver därför inte åka till skolan imorgon. Le för mig, för den sakens skull. :)
/ Evelina
Jag är lycklig...
.. även fast jag sitter uppe helt själv, utan att ha gjort något alls ikväll. Ja, förutom att ha kollat på en film med min lillebror. Jag vet att jag egentligen borde sova nu, ifall jag vill vara pigg imorgon. Men det gör inget, ingenting faktiskt. Jag känner mig glad och sådär, du vet. Så jag ska sova snart, om en liten stund bara.. Jag kommer sova så himla gott då.
Lycklig.
Lycka.
Idag fick jag cred för skiten jag gjort under hela året. Det känns bra att uppskattningen kommer fram någongång.. för visst började jag ana, att jag faktiskt gjorde allt förjäves där ett tag. Men nu känns det Så bra att ha fått det jag förtjänat. Säger bara - Skolan är bra tråkig, men väldigt trevlig när den slutar och ger mig det jag vill ha. ;)
Tummen upp, så att säga.
but if tomorrow never comes..
Imorgon är det slut. Alldeles slut är det, på skolan.
Ska bli så skönt. Jag ska verkligen ta vara på det långa sommarlovet som väntar nu. Spännande, för jag vet faktiskt inte alls vad jag ska göra, förutom att inte göra någonting alls.. Kanske lika bra det, då eventuella förväntningar inte skulle kunna bli misslyckade.
Nu ska jag till skolan, näst sista gången för denna termin. För imorgon går jag därifrån och behöver inte tänka på skolan på väääldigt länge. :D
så vackert, så underbart, så gåtfullt
!!!!!!!!!
Bra.
frisk.
Jag vill vara som ni.
