Äntligen fredag.
Är helt slut i kroppen. Springturen igår var bara överflödig, och hade inte behövts.. Fy fan vilken o-ork jag hade i hela kroppen när jag sprang. Samtidigt som jag ville, så orkade jag inte. Men jag sprang ändå, man bangar ju inte liksom.
Idag är det dock vilodag. Ska väl ta mig en rask promenad senare, men inget springande blir det allafall, kanske att det blivit lite för mycket denna vecka, trots allt? Med både p.walk på mornarna, plus springtur på 7,5-8 km lite senare varje dag, så förstår jag att kroppen säger ifrån. Men men, det man inte visste - vet jag idag, och lär mig också av! Idag är det allafall äntligen fredag. Även fast jag har sommarlov, så är det så skönt med veckoslut och kommer nog alltid att vara det. Det är en speciell känsla nästan. Man kämpar sig igenom de där övriga veckodagarna bara för att komma till dessa fredagar och lördagar, men det är väl först långt senare man inser att det är just de där dagarna imellan fredagarna som faktiskt är innehållet av ens liv.. Det är ju vardagen som är ens liv. Ska de vara såhär gråa och längtansfulla till morgondagen? Inte lever man väl i "nuet" då heller? Känns tråkigt att jag gör så. Måste ändra på det, och ta vara på varje dag, "som om den vore den sista".
Aja. Det var lite djupa tankar, såhär på morgon-kvisten. Men så blev det idag.
Hej då.
/Evelina
Ps. Varför är människor så elaka? Ds.
Kommentarer
Trackback
