Så om du undrar
Igår var det en lugn dag som kändes väldigt höstig. Blev lite sorgsen, men insåg även att det faktiskt är dit vi närmar oss.. Mot hösten alltså. Jag vände inställningen, och beslöt mig för att det var mysigt istället.
Jag tog en springtur på 7,5 km på eftermiddagen. Det var verkligen skönt.
På kvällen spelade jag ett traditionellt familjespel med min familj, det var också mysigt. Sen gick vi igenom en massa bilder från länge sen, när jag var liten. Det var tider det. He he.
Igår kväll fick jag nog på att jag har sovit så länge de senaste dagarna sen vi kom hem, så jag ställde klockan på åtta. Jag älskar ju just mornar, så inte vill jag sova bort den heligaste stunden på dygnet något mer. Imorse vaknade jag alltså den förbestämda tiden, tog på mig mina skor och gick ut och powerwalkade en timme. Precis som det ska vara med andra ord, då har allafall jag fått den energin som räcker dagen ut. Plus att den godaste måltiden på dagen - frukosten, blir så mycket godare efter lite ansträngning. Vi åkte upp till Maxi för en stund sen och handlade lite, träffade även Vickie där som jobbade (men hon var trött.. ;) Ikväll ska vi på middag hos farmor och farfar, farmor fyllde ju år för ett tag sen. Det kan nog bli mysigt det.
Ikväll, om det inte blir för sent hos farmor, så ska jag lägga mig i sängen och kolla på någon bra film. Sen sova.
Det är skönt att det är sommarlov. Dagarna kommer till en, och jag är fullt fri att bestämma vad de ska få innehålla. Sen låter jag dom gå.
Imorgon ska jag springa en mil igen. Precis som det ska vara.
/Evelina
Jag är hemma igen
Nu är jag hemma igen, och det är skönt även fast vi har haft både roligt och lite tråkigt (i bilen). Men det har varit väldigt kul, dock så varade inte Tyskland-vistelsen så länge som jag hade hoppats, eftersom det var raka vägen in på öl - och spritshopen så fort vi lämnat färjan. Och JA, det var billigt där minsann. Släng dig i väggen, ditt lilla svenska Systembolag! Här snackar vi lågpris.. Haha, men det var faktiskt kul där inne, jag köpte inte så mycket, lite roséviner bara. Får utöka mina kommande besök till Tyskland, och då ta mig till alla de platser som var planerade. Varannan dag tog jag en spring tur på 45-60 min. Varannan dag powerwalkade jag 60 min på morgonen, och 60 min på kvällen. Och jag kan säga att under de drygt 2 veckor vi var borta så har jag känt på helt annan luft; en frisk sådan! Härligt. Men jag måste säga, att Helsingborg inte var mycket att hänga i julgranen, tycker jag. Jag gillade det inte alls, och kände att Falkenberg var en mycket trevligare stad. Under resans gång har jag hunnit läsa lite böcker också; Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein och Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson. Läst massor av tidningar har jag också hunnit med. Och solat. Och badat, och ätit jordgubbar såklart.
Idag har jag inte gjort så mycket. Eller jo, det har jag faktiskt nu när jag tänker efter.. Imorse så städade jag mitt rum eftersom det hade blivit ganska dammigt under tiden jag varit borta. Sen åkte jag och mamma till affären och inhandlade mat, sen träffade jag Vickie en stund, sen cyklade jag upp till spåret och sprang 1,5 mil (på en alldeles förträfflig tid! Stolt..) Efter det duschade jag, och sen lagade jag mat som jag sen åt och nu dricker jag grönt te med smak av äpple. Så lite har jag allt hunnit med, dagen till ära.
Det är så skönt att vara hemma igen.
Nu vill jag se på en riktigt bra film. Ska se om jag har någon sån hemma.
/Evelina
mot det tyska landet
Igår så...
..solade jag
..åt jordgubbar
..handlade nya träningsredskap
..handlade kläder
..åkte inlines
..sprang en skön kvällsrunda med mina nya skor
..åt mer jordgubbar
En härlig dag var det igår med andra ord.
Idag har jag hittills..
..klippt mig
..åkt en lång inlines-runda
..ätit lunch
Idag ska jag även hinna med..
..att gå en lång promenad
..sola lite
..åka mer inlines
..äta ute med familjen.
Kommande veckor ska jag..
..köra bil till Tyskland
..springa mycket
..gå mycket
..åka mycket inlines på bra vägar
..sola
..bada
..äta massor av jordgubbar
..gå på teater
..må bra
/Evelina
sol, bad och ekologi
Vi skulle kolla in nya utomhusbadet i Märsta, jag och lillebror. Efter någon timme och lite jordgubbar senare, så åkte vi hem igen. Vet inte om jag gillade det eller inte, men bra är det ju för dom som bor där, att ha ett nytt och fräscht bad som dessutom renas ekologiskt.. Det är positivt. Varmt är det ju även den här dagen, så man söker sig till platser nära vatten allafall. Men nu är vi hemma igen. Och ska väl antagligen fortsätta att vara ute i solen (även om det är nära till solsting..)
/Evelina
Varmt varmt varmt
Jätte varmt.
Jag har bakat omega3-bröd idag. Jag har också ätit jordgubbar och plockat bigaråer. Jag har inte badat men det skulle vara skönt. Igår badade jag hela dagen, för vi var ute med båten. Det var skönt, att åka båt och bada.
Men idag är det svettigt, och varmt.
/Evelina
vatten
Vilken varm dag!! Man försöker att ha så lite kläder som möjligt en dag som denna. Precis när jag vaknade och öppnade dörren ut, så svämmade en värmebölja in till mig, och jag skyndade mig att sätta på mig bikinin. Inte så mycket annat att välja på i klädväg, nu när det faktiskt är tropisk värme.. Hemma kan man inte vara heller - för varmt ju! Så vi åker ut med båten om en stund, där det blåser liksom! Och så kan man bada hur mycket man vill där också, underbart.
Inatt vaknade jag flera gånger, och sov ingen riktig djupsömn. Tror jag ska inhandla en takfläkt, så luften rör sig lite när man sover ha ha. Man blir ju helt yr i huvudet annars. ^^
Nej, nu ska vi åka och bada och sola och njuuta av det ljuva livet.
/Evelina
Sol, vind och vatten
Idag har jag varit ute hela dagen, och det har varit jätte skönt! Vi åkte båt, vi badade, vi solade, och vi hälsade på lite vänner. Helt underbart när det är så varmt, och vattnet är alldeles ljummet även när det blåser (varma vindar i och för sig) och det är sent. Sommaren är magisk.
Jag har även gått en lång promenad och städat, har haft energi idag med andra ord. Det är härligt. Och idag har jag verkligen levt i nuet också, känns som det var länge sen man kunde njuta av stunden som är och slippa oroa sig för annat.
Imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på, det får bli som det blir helt enkelt. Skönt att inte planera något.
Jag har precis kommit hem från några vänner, och nu dricker jag te. Grönt citron-te. Bra med antioxidanter liksom. Ska snart sova tänkte jag. Är nog sugen på att bada imorgon med, det är ju bäst att man passar på när det är så här varmt och skönt. Börjar nästan tycka att det var värt att vänta under den långa, kalla och dryga vintern som var, nu när man fick det här som belöning. Men efter regn kommer solsken, ju.
/Evelina
Spegel spegel på väggen där...
..Och filmen var bra, sådär lagom spännande.
Jag kom och tänka lite på en sak för ett tag sedan; hur mitt liv hade varit om inte spegeln fanns. Om den inte existerade över huvud taget. Hur hade jag då levt mitt liv? Det låter säkert hur ytligt och töntigt som helst, men va fan. Helt ärligt, hur mycket har inte spegelbilden påverkat jordens befolkning? Tänk om det var så att den inte fanns, spegeln då, och att man var helt tvungen att lita på sig själv - och andra. Sig själv för att man helt enkelt inte skulle kunna se hur man såg ut, och på de andra för att man tvungen att se igenom hur folk tolkade en. Ett utseende säger ju så mycket - eller lite. En jätte stor fråga tror jag.
Spegeln har, för väldigt många tror jag, förstört så jävla mycket. Spegelbilden, självbilden. Ytan av skalet. Jag kanske bara talar för mig själv nu egentligen, men jag har ändå en känsla av att den sätter så mycket konstiga tankar i verk när man väl ställer sig närmare och kollar. Eller så har det bara att göra med hur ens egna självbild ser ut, den i huvudet menar jag då. Att det kanske inte spelar någon roll hur spegelbilden ser ut, utan att skadan redan är skedd om man börjar spekulera i sin egen spegelbild..
För mig är detta en ganska stor fråga. För vem ska man tro på? Tycker jag att jag är ful när jag ser mig själv, och sedan mår dåligt över det, måste det då vara så det är? Ja det är ju såklart en smaksak om vad jag anser är snyggt , men hade då inte den där förbannade spegeln funnits, så skulle jag inte behöva ha detta problem. Då skulle folk vara tvungna att tala om för mig hur jag ser ut, och jag är nästan säker att även den ärligaste av människor skulle säga ungefär åttionio procent positiva saker om mitt utseende. För den största fienden och den största rivalen och den största boven i hela detta drama, är jag själv. Bara jag själv är den som granskar mig mest. Sen kan man ju spekulera lite i hur viktigt det är med utseende och så vidare, men det är inte riktigt det jag talar om. Det är nog mest hur svårt det är att bara älska sig själv, precis som man är skapt. Att gilla läget. Jävligt lätt för vissa, och jävligt svårt för andra.
Då kan vi ju dra den enkla slutsatsen, att problemet egentligen inte ligger hos spegeln, och dess existens. Ellerhur, utan huvudproblemet ligger ju hos mig själv, eller i mitt huvud. Kanske lika bra att bli vän med det där uppe istället, så slipper man gå runt och undra vem idioten som uppfann spegeln är..
Jag har väl nog inte så mycket problem med spegeln, jag tycker nog rätt mycket om det jag ser he he. Men så har det ju inte alltid varit, och sånt där skiftar också väldigt mycket dag till dag. Jag vet också att detta är ett stort problem för så många. Det är fasiken sorgligt, hur utseendet ska ha så stor betydelse överallt idag. Sjukt tycker jag att det är också, och ibland kan jag bli riktigt arg när man läser om hur vissa behandlas, bara för en jäkla yta. Ett fucking skal som man går och bär på, som oftast - jag säger bara oftast, inte har ett skit med hur insidan är. (Nu menar jag inte att yta och innehåll inte spelar med varandra, för det vet jag att det gör - att "mår man bra på insidan, så utstrålar man detsamma på utsidan och så vidare och bla bla bla". Det är för övrigt inte det jag pratar om nu....) Så, nu fick jag det sagt också. Lite grubblerier såhär på kvällskvisten. Nu kan jag nog sova gott inatt, när jag fått ur mig lite tankar om spegeln också. Du behöver inte bry dig så mycket om mina ord, dom är bara mina och har bara med att göra hur jag ser på saker och ting. Så att du inte får för dig att börja argumentera emot mig eller så, för detta är som sagt bara egna åsikter som kommer från mitt lilla hjärta. Så du vet.
Annars, godnatt. För nu ska jag sova. Är trött och ska upp tidigt imorgon.
Imorgon är en ny dag, och fan vad jag ska ta i tu med den.
/Evelina
Lite update från min värld
Jag har hyrt film, så jag ska sätta mig och kolla på den med min kära mor. Wallander (Indrivaren) blir det, och dom som känner mig blir nog inte så förvånade ;) Jag gillar ju såna filmer. På tal om film, så kommer jag att få fullt upp med att se på bio här framöver.. Det finns hur många som helst som jag bara måste och vill se! Och bio är ju alltid mysigt, så inte mig emot.
Ska fixa lite te också, så blir det gött. Vi hörs sen.
/Evelina
Ursäkta röran..
..men jag bygger om! Japp, det gör jag. Försöker snygga till bloggen lite, vad tycker du om den nya headern? Jag gillar den.
Men. Det finns ju alltid ett men med allting man gör. Och det är för tillfället att vissa inlägg har hoppat runt lite som dom vill. Så lite längre ner på sidan ser det lite tokigt ut, men jag ska fixa det. Lite krångligt är det allt, men jag ska se till att få hit en klocka snart också, så du ser tiden när du är här inne hos mig.. Bra va?! Jajamensan.
Hur mår du idag då, föresten? Ser att solen skiner och det är värsta sommaren ute. Men jag, jag sitter hellre här, och fixar och trixar med bloggdesign. Leskigt va ?! Nej, nu ska jag hämta kaffe, sen blir det som det blir helt enkelt. Kommer strax!
Ciao.
/Evelina
Så du vet.
Senaste
Låt du hörde: Satellite med den där tyskan.. Lena!
Film du såg: Såg en massa Solsidan-avsnitt i lördags, det får räknas som film.
Mat du åt: En macka
Kram: Från J
Puss: Den var också från J
Känslan: Hopplöshet
Resa: Egypten
Glädje: Igår kväll.
Dröm: Den var faktiskt jätte konstig.. Handlade om att jag var i Uppsala och jobbade, och så träffade jag en massa gamla kompisar, skit kul var det iofs. hehe.
Person du träffade: Min lillebror
Personen du pratade i telefon med: Kommer inte ihåg.
Personen du fick sms av: Nokia
Gången du åt 7-eleven korv: Tror jag aldrig har ätit en korv därifrån
Gången du var utomhus: Nyss
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Igårkväll
Saken du köpte: Tuggummi
Allmänt
Ska bli skoj: Att åka till Tyskland
Ska inte bli skoj att: Börja ta tag.. Ta tag i en massa viktiga saker, men känns ändå just viktigt.
Sparar till: Ingenting
Pålägg som gäller: Broccoli
Önskar att jag var bättre på: Att hantera motgångar
Dagens dryck: Kaffe
Vad saknar du: Lugn
Tre band/artister: Lady Gaga, Robyn, Melissa H
Vad har du gjort idag: Gått upp, ätit frukost, ingenting
Brukar du svära mycket: Sådär
Hur tidigt stiger du upp: Vid åtta
På helgerna: På helgerna?
Vad ska du göra ikväll: Ingenting
Hur många timmar sover du per natt: ca. 8-9
Vem är snyggast i världen: Vet faktiskt inte
Vad är det för veckodag: torsdag va?
Bästa saken som hände mig förra sommaren: Det måste nog ha varit när jag jobbade och var i en sån annorlunda miljö än vanligt
Favoritplagg i garderoben just nu: Mina klänningar
Längd: 1,55
Byter gärna garderob med: Ingen
Byxa eller kjol: Byxor
Senast utlästa bok: Dyngkåt och hur helig som helst är jag klar med om en sida.
Mitt rum kan beskrivas som: Avslappnat
Mig själv med tre ord (just nu): Nollställd, ödmjuk, kissnödig...
Jag tränar: Ja
Jag ville bli när jag var liten: Sångerska och frisör
Lite emo, och så har jag lärt mig att prata.
Ja men visst är man en så kallad emo, om man råkar vara ledsen. Visst fasiken är det så! Här ska vi inte gnälla, nej nej nej. För vad har jag, lilla jävla osmarta jag att gnälla om? Nej just det. Så torka nu dina larviga tårar, och skärp dig för fan! Var inte så barnslig nu, och var absolut inte ett emo!!!
Så låter det idag, bland oss lite yngre.
Och med skräck i huvet, låter vi då bli. Vi tiger hellre och säger inte ett endaste litet ord om hur man mår, för det värsta som kan hända, är ju att vi faktiskt blir kallade för emo. Och Då jävlar är det illa!!
Vet du vad jag har lust med. Jag har lust att kalla alla idioter som säger sådär, för just - omogna. Okunniga och patetiska är dom. Eller du, om du känner igen dig i detta. Hur kan man? Hur kan man sjunka så lågt att man kommenterar en annans sorg på det nonchalanta sättet, för något så kort och innehållslöst som emo? Isåfall är jag gärna ett litet emo-barn, om det är såhär man är då.
Jag skär mig inte i mina handleder. Jag sitter inte på mitt rum med en svart lugg som täcker nästan hela ansiktet och lyssnar på typisk emo-musik. (Om det nu finns sådan?) Jag tänker istället våga stå för mänskligheten. Tycker du att det är speciellt mänskligt att gå runt med ett leende på läpparna varje timme, varje minut och varje liten sekund? Nej jag tänkte väl det. Jag tänkte väl också, att det inte är så speciellt mänskligt att vara glad varenda stund på dygnet. Vet du, jag tänker vara ärlig nu. Mest för min egen skull faktiskt. Att vara ledsen ibland, att må lite sämre än vanligt, är hur normalt som helst. Och absolut inte något vi ska gå runt och hyssja med. Så länge man inte vill det, såklart. Jag vill inte bli dömd på ett negativt sätt, bara för att jag är inne i en liten svacka. En svacka som jag håller på att fixa, håller på att sy igen liksom. A fucking fas! Det tar tid, för det är en jäkla process. Och i den här processen så ingår det att få gråta lite här, och gråta lite där. Det är läkande, och det är ju läkt jag vill bli. Att just jag mår dåligt är väl inte så konstigt? Jag har ju inte fått säga förut att jag mår dåligt, det har ju känts så förbjudet. Allt för att inte bli kallad för emo, baby. Och talar man inte om för någon hur man mår, så blir det faktiskt så mycket värre. Det jag vet idag, är att det är okej att få gråta lite. Skrika också, jävlar vad jag kan skrika du. Högt! Så det hörs! Det bästa med hela må-dåligt-processen är erkännandet. "Jag mår dåligt." "Jag vill må bra". "Kan du hjälpa mig?". Att be om hjälp. Det är det svåraste, känsligaste, starkaste (ja, jag har alltid velat klara mig själv och aldrig tyckt att jag behöver någon hjälp - "jag är ju så stark. Inte är det synd om mig heller. Jag klarar mig, jag är inte värd den där hjälpen, låt mig va nu") och modigaste jag någonsin gjort. Tror att det kommer stärka mig jätte mycket. Jag har aldrig tyckt att jag behöver prata med någon - jag har ju alltid haft mig själv att dela allt med, Jätte effektivt också! Och framförallt så har jag aldrig vågat prata med någon om mina problem. Det har alltid funnits en jävla spärr. En spärr som säger "Stopp" så fort det börjar gå för nära inpå. Det är knepigt det där, men nu ser jag lite ljus allafall. Det är skönt.
Vad jag framförallt vill säga till dig nu, är att det är okej att man inte alltid är på topp. Det är omöjligt! Kan du inte må lite dåligt ibland, så tror jag heller inte att du kan låta dig må bra fullt ut. Det gäller att acceptera och erkänna för sig själv hur det är, och inte försöka gömma sig bakom något. Det är då det börjar gro små frön i dig, som tillslut växer alldeles för mycket. Då blir man ledsen. Våga se sanningen och verkligheten som den faktiskt är, var realistisk och försköna inte din situation till något den inte är. Då ljuger du för dig själv, och därmed så tappar du respekten för dig också. Det är viktigt det där, med respekt och så. Jag är den viktigaste i mitt liv, du är den viktigaste i ditt liv.
Fan. Det får bli ett annat kapitel känner jag, det där med värdet av respekten till sig själv. Jäkligt viktigt är det. Okej, jag skriver på lite då. Bara för min egen skull. ;)
Jag har som sagt aldrig låtit någon komma för nära inpå mig och mina tankar. Har man frågat hur jag mår, så har jag utan att tänka sagt; ja, men jag mår fint! Jätte bra är det, hur bra som helst! Och ler gör jag då också. Ler utav bara fan. "Så, nu ser du hur välmående jag är! När jag LER SÅHÄR JÄVLA MYCKET! SER DU NU, HUR BRAAA JAG MÅR???!! INTE?? NEJ, MEN DÅ LEER JAG VÄL LITE MEEEER DÅ!". Du vet, jag såg ju ut som han Skurt du vet, den där figuren med jätte mun! Allt för att inte lysa igenom, allt för att överbevisa för den jag talade med, att här. Här är det bara gött! Vet du vad jag gjorde samtidigt mot mig själv då - undermedvetet såklart: Jag trampade på hela min stolthet, dödade mig själv så jävla sakta man kan döda. Långsamt. Att trampa på sig själv är det värsta du kan göra. Att inte vara ärlig mot sig själv är lika illa det. För inte fan mådde jag sådär bra, att jag behövde se ut som Skurt heller? Jo, såklart var jag glad ibland, men inte såå glad..
Det jag menar är, att när man hela tiden maler på och maler på med sina må-bra-fraser, så tappar man sig själv där någonstans på vägen. Man tappar allt från sig själv. Och väldigt egocentrisk blir man också. Jo eftersom du har fullt upp med att polera din yta så den skiner till hundra procent hela tiden, då blir man väldigt sluten också. Jag släppte inte in någon till mig. Inte äns den jag var tillsammans med. Inte äns den jag faktiskt var kär i, visste det allra viktigaste om mig. Det är vare sig snällt mot honom, eller mot mig. All respekt bara blåser bort, sakta med säkert. Jag vet nu, här idag, varför mina förhållanden bara blev skit. Ja tyvärr så blev dom ju det. Jag kunde inte riktigt släppa in den personen som faktiskt Ville veta saker. Jag var för sluten för det. Tänkte att, det är väl ingen idé att jag börjar tjaffsa om det nu, börjar prata liksom. Det hade jag ju aldrig gjort förut, så varför skulle jag göra det nu? Sen var det tack och hej då. Helt slut. Borta. Sen var jag ensam igen. Skönt tyckte jag dock, men det var bara skönt för att slippa dela med mig av allt det mörka. Jag är glad att jag lärt mig det här nu. Att jag lärt mig detta mönster. Jag vet att man måste prata med den man är tillsammans med. Annars går det rakt åt helvete. Jag håller för övrigt på att lära mig prata. Det går bra, tack. Jag vet att jag är värd den respekten av mig själv. Jag lär mig att acceptera allting som det är. Blotta mig lite, öppna upp och fräscha upp de dammigaste av hörn som finns där inne. Du vet, lätta på hjärtat. Det är skönt. Nästan skönare än sex. (Allt som jag håller på med nu är för övrigt skönare än sex; springa, prata och så vidare). Tror dock att det är det, eftersom jag aldrig tidigare har gjort det. Och nu vet du allt om mig också, härligt va?! Hoppas du framför allt vet, att jag inte vill bli kallad för ett så enkelt ord som emo, bara för att jag har känslor. Jag är en jävla känslomänniska, som skulle kunna prata i timmar om detta nu. Lite depressiv sådär, men det är okej. Bara vi lär oss att hantera skiten.
/Evelina
Hej?
...Kom på en sak. När bestämmer man sig för att sluta säga "hej" till någon man känner? När kommer man till det stadiet, då man anser att man inte vill säga "hej" mer till en person man egentligen har delat så mycket med? Det borde vara straff på att vara elak.
Dyngkåt och hur helig som helst
Jag har druckit Coca Cola hela dagen. Mår inte så bra idag. Inte så bra som jag vill allafall.
Det är fasiken inte lätt det här. När man vill men inte kan. Börjar nästan kännas som att jag förtjänar det.. Har jag varit så dum, att jag förtjänar den här skiten, såhär till sommaren och allt? Fast, det kom ju faktiskt inte så plötsligt. Utan som med allt annat, så har det med det där fröet att göra. Ett fult litet frö som har legat och grott långt inne i mig, väldigt länge. Sen när det där lilla fula fröet blivit så stort att det inte finns någon plats kvar i mig för det, ja då händer det logiska; det exploderar! Tada! Såklart att det gör. Jag med för den delen. Det gör ju så ont.
Fan, allafall.
Av Coca Cola blir man så konstig tycker jag. Först blir man på topp, sen dalar blodsockret som bara den. och man blir låg. Man blir lika ledsen som man tidigare var glad. Inte så kul med andra ord. Det är därför det blev så många idag, eftersom jag ville behålla lite glädje, en stund i allafall.. Det blir dyrt det där, med glädje på burk. Därför man ska försöka gro egen, naturlig tillfredsställelse och glädje. Är påväg med det också.. Tar bara lite tid.
På tal om ingenting så har det varit väldigt varmt idag. Inte för att jag känt av det sådär jätte mycket, då jag mest suttit inne vid datorn (och druckit mängder med Cola - inte likt mig!), men lika bra det kanske. Är ju ändå så varmt i solen på något sätt.
Jag håller på att läsa en jätte bra bok. En bok som heter samma sak som detta inläggets rubrik; Dyngkåt och hur helig som helst. Det är Mia Skäringer som har skrivit den, och utgår från sig själv, sina egna krönikor och utvalda blogginlägg. Jag gillar den eftersom hon är så blottande och ärlig i sina texter. Det känns så bra att läsa, då man känner igen sig en hel del i vad hon skriver om. Och nej, den handlar inte om sex. Inte enbart allafall.
Bara lite om kåthet och så. Men det måste man ju få läsa om tycker jag. Faktiskt.
Idag mår jag inte så bra. Jag vill må bra. Jag vill känna mig sådär lättsam och bekymmerslös, och bara hur fri som helst, utan några onödiga konstigheter. Går det att sluta gro små onödiga och fula frön som bara växer och växer och tillslut exploderar? Går det att undvika den där jävla skörden av de där fula och äckliga fröna, som bara är till besvär? Går det? Går det?
/Evelina
Och jag har kastat bort så mycket, förlorat
Är så glad att jag har er. Mina egna, som genom att bara läsa dessa ord, veta vilka ni är.
Men det har varit så omedvetet och helt utan avsikt, såklart. Jag skulle väl aldrig göra det med mening heller.. Eller skulle jag?
Nej. Det skulle jag inte, då jag inte är en elak människa.
Människor som inte mår bra, drar sig automatiskt undan - omedvetet, och vill helst bara vara ifred, vara med sig själv och slippa "alla andra som lägger sig i och bara förstör".
Jag hade väldigt många kompisar förut, många som jag kunde ringa till, många som ringde till mig. Under resans gång, till där jag är idag, så är det inte längre så. Men jag har några tåliga jävlar till kompisar, de som håller ut, håller med och kämpar emot ens dåliga sidor, dom som hänger med i ur och skur. De som inte ger sig även om jag faktiskt betett mig som skit och bara tagit de för givet vissa gånger. Jag antar att det är just de kompisarna som har varit de ända riktiga och som även är något att ha. Och visst fan ringer jag inte de varje dag - långt ifrån! De ringer inte mig heller varje dag. Men, skillnaden med dessa få männikskor är den, att skulle jag ringa Nu, så skulle man inte märka någon skillnad, dom skulle inte döma mig för att jag hållt mig borta i en evighet. De skulle låta glada och tycka att det skulle vara kul att ses. Det vet jag. Jag har inte många kompisar, inte såna kompisar. De är fyra stycken. Och de fyra har jag så mycket hellre livet ut, än hundratals ytligt bekanta som bara lägger märke till om jag färgat håret eller köpt nya skor. Såna man klarar sig utan.
Jag är så glad för att de här människorna finns i mitt liv. Dom är så kloka och bra. Utan några konstigheter alls. Jag gillar det, när människor är sådär enkla och inte så jävla krångliga. Roliga är dom fan också. Vissa har man ju trott skulle vara ens kompis, men sedan inte visat sig vara det. Det kan ha varit allt från oskyldiga kommentarer, till rent svineri, som fått mig att backa tillbaka. Långt tillbaka. Och jag går nog inte framåt till dom igen heller. Folk som varit oärliga och elaka. Jag behöver rakhet och ärlighet. Ingen fummel mummel hit och dit. Prata klarspråk för fan! Och var rolig - Var dig själv och framförallt så ska du vara en trevlig och jävligt snäll människa med självinsikt, där har jag dig! Kompisen i dig. Till mig.
Nu låter jag som en jävligt krävande och dryg människa, det hör jag ju. Men det är inte det jag menar.
Jag har ju som sagt själv varit det där oärliga lilla svinet som någon säkert ville skjuta nackskott på.. Men, man är ju bara människa, och om den människan kan förändra sig, och inte bara säga det, vilket oftast brukar vara tomma ord, utan att man bevisar för sina nära att man är beredd att ta tag i skiten. Då är man nog en ganska bra kompis ändå tror jag. Då har man visat att man kan offra något, ta sig an och våga lite. Våga ge. Så jävla viktigt ord det där; Ge.
/Evelina
Drugs have a price, money and your life
.. Och det är bara terapi och en jävla massa motivation och vilja som hjälper. Om man vill ur det, vill säga.
Nej hörrni. Det här går inte. Imorgon har jag tänkt, ska vara dagen då jag börjar leva lite. Va fan.
Vi åker till Tyskland. Där kanske jag tillochmed kan få jobb på Lidl, och sen är det packat och klart. Lidl och jag, liksom. Jag och Lidl. (hmm?!) Har ont i halsen också.. Känner mig väldigt ödmjuk just nu. Vill bara må bra nu tack. Få tillbaka den känslan som en fri liten fågelunge kan tänkas ha. Fri som en fågel i det vindstilla .
Men som sagt. Mamma, pappa och jag, vi åker till Tyskland.
Förtydligande: Jag tar inga som helst droger. Inte mer än kaffe allafall.
Ville bara via rubriken poängtera att droger kostar mer än vad det är värt, och att droger jag menar, inte behöver vara droger såsom kokain, amfetamin eller hash eller heroin eller vad det nu kan vara (Eller av annat kemikaliskt verk). Missbruk överhuvud taget har ett jävligt högt pris. Att missbruka ensamhet är heller inte bra för hälsan.
/Evelina
Fan för min impulsivitet (och behovet av konstrast)
Skulle jag kunna, och skulle det finnas en chans till, så skulle jag ta den. Utan tvekan. Skulle möjligheten finnas, att man fick spola tillbaka tiden, livet och allting, så skulle jag göra det. Och jag skulle göra det så mycket annorlunda då. Jag skulle ju då veta hur man lever på ett sätt, och förmodligen så skulle jag under min andra chans att leva, gör det på ett annat.
Det är så man tänker såhär med facit i handen, och tittar tillbaka på allting som man skulle ha kunnat gjort så mycket mer annorlunda. Så mycket lättare. Fast på ett sätt blir jag lite ledsen när jag tänker så också, att jag ångrar en massa. För hade jag gjort allting på det "rätta" sättet, så hade jag ju faktiskt inte vetat allting jag vet idag, och jag hade heller inte blivit den jag är nu. Så jag kanske inte vill leva om mitt liv då. Men jag kan inte låta bli att tänka så, när jag märker hur jag alltid går den svåraste vägen, omvägen, till allting. Det är som gjort för att stöta på problem under tiden på vägen. Det är inte så konstigt att vissa saker stannar upp tillvaron och är där och stör, medan man ändå försöker att fokusera på det man egentligen håller på med. Det är väl helt enkelt så, att man tar lärdom att det gamla, och man kan bara blicka framåt och vara med uppmärksam på saker som jag inte vill bli störd av igen, under vägen och resan genom livet. På så sätt kan man faktiskt säga att man lever om livet, och den här gången - på "rätt" sätt. Man blir bara klokare ju längre tiden går, med åren. Jäklar vad jag hinner bli klok innan jag dör!
Nu blir det harmoni och balans för hela slanten.
/Evelina
Träning, bättre än sex.
Haha. Ja faktiskt så är det så, att träning är skönare än sex ibland. Visst är det två helt olika saker som egentligen inte går att jämföra med varnadra, men när man känner hur endorfinerna (endorfin = kroppens egna morfin, ett ämne som utsöndras vid skratt, motion, sex och förälskelse) bara flödar i hela kroppen så finns det inget bättre än det, just då! Jag lovar. Har du inte testat, testa! Känslan är obeskrivlig.
När man t.ex. sprungit en mil, eller gått väldigt långt, så får du en slags o-övervinnerlig känsla, som ingen drog i världen kan ersätta. Så jävla coolt.
Eller så är jag bara väldigt endorfin-känslig.. Hehe.
Träning hjälper mot det mesta. Mår man dåligt eller är ledsen, så hjälper det. Är man sur eller jävligt arg, så hjälper det. Är man glad, så kan man bli ännu gladare. Behöver man tid till att tänka, så ger träningen tid och utrymme till att tänka. Jag älskar träning. Det är som terapi för mig. Jag mår så jäkla bra när jag får röra på mig, både själsligt och kroppsligt. Det är underbart och jag njuter sååå mycket när jag presterat till max, nästan så det känns som att jag ska dö. Att springa så jag knappt kan stå på mina ben, gör att jag känner mig fullt levande. Det bevisar också att jag kan så mycket mer än vad jag tror. Plus att man blir snygg av det också, men det är bara en bonus. När själen mår bra, och ditt hjärta kan skratta och le, då visar det sig även på din kropp ska du se. ;)
Ut och spring nu!!
/Evelina
Godmorgon och idag är jag inte bitter..
Nej. Inte BF idag heller, även fast jag sov väldigt dåligt inatt. Tänkte att jag skulle redovisa förra veckans fysiska aktivitet, så att jag inte glömmer, eller av en händelse skulle underskatta min förmåga att röra på mig.
Här kommer den:
Måndag:
Power-walk, 1 timme (08:15-09:15)
Sprang 7,5 km ca. 35-40 min
Tisdag:
Power-walk, 1 timme (08:15-09:15)
Snabb promenad på kvällen, ca. 1 timme och 15 min
Onsdag:
Power-walk 1,5 timme (08:00-09:30)
Sprang 7,5 km ca. 35 min.
Torsdag:
Power-walk 1 timme (08:15-09:15)
Snabb promenad på kvällen ca. 2 timmar
Fredag:
Sprang 5 km ca. 20 min
Lördag:
Vila (Bakis...)
Söndag:
Vila (Trött)
Totalt:
3 st springpass (2,1 mil)
4 st snabba promenader (ca. 7,5 timmar)
Nu är det måndag, och jag är pigg igen. Hoppade dock över min power-walk i morse, då jag var riktigt trött och helst ville sova en stund till. Kanske tar mig en liten prommis senare, men satsar framför allt på att springa en skön tur ikväll istället. Kanske att jag tar milen idag, eller så väntar jag med den till på fredag och laddar upp med mina små turer så länge!
Vet allafall att jag inte ska dricka alkohol på ett väldigt långt tag framöver. Har analyserat mig själv lite, och har då märkt att min kropp inte är i läge att ta emot alkohol just nu. Den känns både för svag och för stark för det, vilket jag förstår låter väldigt konstigt. Men jag menar att den förbränner väldigt mycket (och därmed blir musklerna starka..) och jag blir då alldeles för lättpåverkad när jag dricker och mår heller inte bra av det.. Fick det tydligt klart för mig i lördags (efter att jag hade druckit i fredags), då jag svimmade på bussen. Trodde först att jag var påväg att dö eller något, för det svartnade för ögonen hur mycket jag än försökte titta, och det rann svett över hela ansiktet samtidigt som det pep i mina öron och jag var påväg att spy. Fy fan, var länge sen jag mådde så dåligt. Sen blev allt svart, och jag trodde på allvar att jag var död. Vet ju vad det berodde på, så då vet jag också automatiskt vad jag ska göra för att inte vara med om samma sak igen. Tycker det är läskigt när man hamnar i okontrollerade situationer. Inte så kul att sitta på en buss i såna lägen heller, då man blir väldigt utsatt. Jag tog det allafall väldigt lugnt när jag väl var hemma. Drack mycket vatten och rörde inte på mig allför mycket. Så det kanske var bra ändå, att jag inte kickstartade denna morgon med en tuff p.walk ändå. :) Vem vet, kanske skulle göra mer skada än nytta när jag inte fick så mycket god sömn inatt..?!
Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen en stund.
/Evelina
Jag är en BF. Och ni är OS.
Sluta. Gå. Lämna mig ifred.
Ja det gör ni i och för sig. Lämnar mig ifred alltså. Men ändå, ni finns ändå där så att jag kan se er. Ni jobbiga, alternativa, bekräftelsesökande, dyngkåta både på att knulla och att supa. Va fan, lägg ner. Vill bara spy på er. Springer runt som små duracellkaniner och vill vill vill bara söka kickar och aldrig bli väckta. Vill aldrig se verkligheten. Vill aldrig bli kloka. Vill aldrig se morgondagen utan bara bara bara kröka kröka kröka, och leva på konstgjord glädje. Ja visst, det är ju kul.
Va fan. Varför jag bryr mig? Nej men jag är bara så trött, att jag inte kan låta bli. Jag är en så kallad BF = Bitter fitta. Men det är jag hellre, än det beskrivna till er jag säger detta till.
Ni är osmarta, dumma, och helt jävla ovetande om vissa saker.
Tur att ni inte fattar vad jag menar. Det är ni för dumma för.
Jag är BF. Ni är OS. Osmarta.
Okej, jag är ganska dryg också. Puss puss!
/Evelina
Jag har inte fel om mig själv, när jag vet hur allting står till.
Men jag är inte skyldig er att skylta inför hela världen, vad som föregår i världens centrum. Fantasins centrum, hjärnan. Jag är inte stolt nog att tala om för dig med sanna ord, varför detta händer. Det ska jag aldrig göra, och du ska alltid tjata på mig. Att du undrar varför, hur och hur fan gick det till, angår ingen annan, än den som äger det sjukaste av fantasier. En värld fylld av stora svart-vita färger, där grå-skalan inte äns existerar. Allt eller inget, som man kan beskriva det. Just det, allt eller inget. Med hundra procent vinnar-instinkt och målmedvetenhet, nästan en överdrivet rakryggad linje, ungefär nästan som hybris. Att man som ensam liten människa i en stor stor värld, skulle styras så starkt av tankar som är så dominerande att det är helt sjukt, är obeskrivligt. Samtidigt som man räds av det, är man ändå så fascinerad över hur stor makt de svart-vita-allt-eller-inget-tankarna faktiskt har. Man är som två. En är lika med två. En som sätter alla regler och en som gör som reglerna säger. Skulle man mot förmodan bryta mot någon regel, så får du en käftsmäll som du länge ska känna smärtan av. Den ska svida, så att du sent ska komma ihåg att man inte gör som man vill. Att leva i denna värld, fylld med färger och skalor och vilda tankar om allt som inte existerar på jorden, är som att leva i en sån där såpbubbla man lekte med när man var liten. Jag antar allafall att det är så det känns, för det är som ett vakum och hölje runt omkring en. Som en osynlig mur som inte låter andra komma för nära in på den bara kroppen. Mycket bra, då allt är under kontroll, säger den delen som sätter reglerna. Mycket bra, så kan man fortsätta som man gör, säger densamma. Att människor är konstiga, är inget nytt. Människan är den knäppaste varelse som lever på denna planet. Och du skulle aldrig sluta förvånas över hur mycket olika tillstånd en människa kan uppleva. En hjärna är så liten, men rymmer så mycket makt att du inte kan förstå det. Jag springer en mil. Jag springer två mil, och sen springer jag tre. Beredd på att aldrig få stanna. För det sa världens centrum åt mig att göra. Hjärnan som var sådär liten, du vet. Och jag gör som den säger, så jag slipper den där ilande smärtan, på min fula rosa kind. Smällen och smärtan, som även kallas Ångest.
/Evelina
