Gratitude is the key to happiness

Det är så man tänker såhär med facit i handen, och tittar tillbaka på allting som man skulle ha kunnat gjort så mycket mer annorlunda. Så mycket lättare. Fast på ett sätt blir jag lite ledsen när jag tänker så också, att jag ångrar en massa. För hade jag gjort allting på det "rätta" sättet, så hade jag ju faktiskt inte vetat allting jag vet idag, och jag hade heller inte blivit den jag är nu. Så jag kanske inte vill leva om mitt liv då. Men jag kan inte låta bli att tänka så, när jag märker hur jag alltid går den svåraste vägen, omvägen, till allting. Det är som gjort för att stöta på problem under tiden på vägen. Det är inte så konstigt att vissa saker stannar upp tillvaron och är där och stör, medan man ändå försöker att fokusera på det man egentligen håller på med. Det är väl helt enkelt så, att man tar lärdom att det gamla, och man kan bara blicka framåt och vara med uppmärksam på saker som jag inte vill bli störd av igen, under vägen och resan genom livet. På så sätt kan man faktiskt säga att man lever om livet, och den här gången - på "rätt" sätt. Man blir bara klokare ju längre tiden går, med åren. Jäklar vad jag hinner bli klok innan jag dör!