Fy farao!
Vilka äckliga små Hitler-flugor det finns i det här landet. Igår var jag ute och p.walkade, hurtig som jag var. Otroligt härligt (men lite varmt..) var det, tills jag kommer fram till ett ställe som ligger nära vattnet. För då hade jag cirka en miljon flugor överallt, vid ögonen, bakom huvudet, framför ansiktet och surrandes vid öronen. Och dom små äcklerna gav sig aldrig heller! Jag fick nästan panik eftersom jag hatar varelser utan hjärna. Jag började springa och vifta vilt med armarna samtidigt. Det hjälpte såklart inte. Jag släppte ut håret från tofsen och typ fladdrade håret ganska så o kontrollerat för jag trodde de skulle dra då. Tror du inte att denna svärm av flug-helveten följer efter mig!? Jo. För det var precis det de gjorde. Jag började fan nästan gråta för de var så äckliga och jobbiga. Jag började såklart fundera över varför de var efter mig, sådär många också. Luktar jag äckligt? Luktar jag gott? (Större risk..) Har jag en fin tröja som dom bara Måste följa efter? (Mitt linne var knall-rosa). Eller är jag bara en människa som de såg behövde mer att irritera sig på? För jag lovar, irriterad var bara förnamnet på vad jag var, och jag fick nog mångas blickar på mig när jag ensam fäktade med armarna i luften mitt i vägen. Men de var så jäkla äckliga! Hua. Det kan inte ha varit vanliga flugor, för dom här var verkligen i flock. Länge. Och. Intensivt.
Efter ett tag hittade de väl en annan stackars människa att cirkulera runt. För borta var de allafall helt plötsligt, till min stora lättnad. Jag får nästan psyk-bryt bara jag tänker på dom. Fy fan så obehagligt att ha flygande smådjävlar runt hela kroppen när man är ute och går. Usch. Ingenting kan man göra åt det heller. Jag testade ju att försöka springa ifrån de, men de var ju lika snabba som jag. Jag kände mig verkligen förnedrad, och jag började undra om det var någon som hatar mig som skickat dom till mig.. Ja, va fan ska man tro då. Det verkade ju nästan så. Dom kändes så avsiktligt elaka och dumma mot mig. De små svarta flygfittorna.
Oj då. Ursäkta språket. Men jag blir så arg när jag tänker på dom.
Imorse var jag allafall ute och p.walkade vid åtta-tiden. Det var till skillnad från gårdagens promenad, jätte skönt. Fast förvånande att det var så varmt redan då.. Skulle lätt kunna ta mig ett litet morgondopp, men så blev det inte.
Nu ska jag ut i solen igen. Jag vill bli brun. Även fast jag visst har brännt mig lite där över brösten och under halsen - bröstet, kanske det heter. Får ta spf på då.
Så får det bli.
/Evelina
Kommentarer
Trackback
