Gratitude is the key to happiness

Jag, Vickie och min (älskade) lillebror var duktiga och tog oss till stranden. Till badet och till vattnet. Alldeles nyss. Solen sken och det var fina fläktande vindar som blåste lite gulligt sådär..  På vägen dit lovade jag båda två att jag skulle bada även om det blåste för mycket och det tillochmed var kallt. Ja, det är väl inte så jävla svårt, tänker du.
Nej. Det är fan inte svårt. OM det inte vorde för dom där helvetes molnen som täckte den förut så blå himlen. Det var som att "bara för att Ewelina är påväg att ta sitt första riktiga dopp i sommar, så ska det fan inte ske..." Och nej. Så blev det också. Dom vann, dom jävlarna.

Jag badade aldrig, för solen försvann lika snabbt som den dök upp hela tiden. Och då är det ju inget kul att bada heller..
Så vi stannade inte länge.. Min lillebror köpte glass, och Vickie köpte godis. Och jag låg och muttrade över vädret. Det svenska vädret.  Men egentligen ska man inte klaga.. För det tar inte lång tid, så faller löven från träden, och det är höst.
Det som nyss blev sommar.. Jag får fan lite ångest nästan. Vad har jag gjort denna sommar? Jobbat, jobbat och jobbat. En vecka på festival med sol och skit kul iofs. Men ändå. Jag har inte badat EN ända gång i Mälaren i år.. Vad fan hände? Jag som är värsta fisken i vattnet juu! :D :P Men men.
Det får bli nästa sommar. :)

Nu ska jag duscha.

/Ewelina