Gratitude is the key to happiness

Enjoy what you have, not what you do not have

En fråga mellan rosor och liv. (eller bara kärlekstönterier, blir så jävla konstig ibland alltså..)

Jag ska visa dig en ros som är så röd, så riktigt röd att du kommer tro att rosor också kan blöda, kan dö. Det är en blödig ros som doftar poesi och döda minnen för rosen ligger på en grav, i en grav. Det är hemsk, jag vet, men fint ändå. Det finns sorgliga saker som är fina, vackra och ganska fridfulla. Allt behöver inte vara solsken och happy hour för att det ska vara stämning, nej inte denna stämning allafall. En sorglig stäming behöver inte vara mörk och kass nej den kan vara harmonisk om man vill. Jag vill, vill du?
Varje ögonblick kommer alltid bli som du gör det till, för du kan, du kan välja hur du ska sörja, hur du ska uppskatta och hur du ska älska dina ögonblick.
Du väljer också om den blödiga rosen ska dofta döda minnen eller minnen som för dig alltid lever kvar, dom kan då vara friska, vackra och älskvärda minnen. Rosen blir då inte blödig utan väldigt nostalgisk och härlig. Jag känner mig så överdrivet positiv, jag undrar om det är normalt, bra eller helt knäppt.. Jag känner mig så lätt och problemfri,  fri som en fågel även fast jag inte är det. Tror jag har valt att vara så, livsenergin ska ju finnas kvar livet ut. Tror jag själv har valt att vara så smart att tänka så.
Eller så är jag bara kär och blind för allt som heter problem..