Camp Skäggbiff

Ja. Jag klarade av detta också. Att ha kul i en vecka, dygnet runt - fan inte alla som klarar det. Eller, jo. På festival gör man det. Träffade helt jävla klockrena människor att dela camp med.
Är så trött att jag knappt kan ha ögonen öppna, och min röst finns inte längre kvar. Solen har brännt min arma kropp och alkoholen drar sig sakta ur mig. Ja så kan det vara.
Jag stod allra längst fram i torsdags när Thåström skulle spela. Hela spelningen var fan helt otrolig. Den människan har ju grym scen-närvaro. Jag blev rörd också. Även fast jag stod med stängslet precis under brösten, och det kändes som att jag skulle bli klämd till döds, och även fast min röst bangade så sjöng jag ändå, även fast allt det så blev jag så rörd så rörd av lilla Jocke Thå. Det är fan coolt.
Måste sova. Det är inte klokt att man orkar hålla igång såhär länge. Man klarar mer än vad man tror ^^

Camp Skäggbiff:

Ewelina
Linn
Emma
Ida
Monika
Anna
Sebbe
J.M
Kalle


plus Elin, Görra, Moritz, Linda och lite fler som var små gölliga grannar. Leo o Jocke Thå var föresten också våra grannar. Och vänta, han braten från Uppsala som bodde bredvid oss, fick ju fan låna vattenpickan att fylla spriten i. Det var tack vare mig han fick det. Det var också tack vare mig han fick spruta i min mun...  HEHEHE. klyftigt va!

/Ewelina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0