Gratitude is the key to happiness

ok, kära medmänniskor.

jag skulle ju, helgen till ära, vara värsta familjmänniskan.
sitta hemma, inne, isolerad, framför tv:n och kolla på sånna där familjeprogram såsom Let's Dance, Singing bee, Robinson och ja, ni vet, program som inte ger ett skit egentligen, men man kollar för att få tiden att gå.. visst?

Jag skulle alltså inte vara social nånstans.
Jag ville känna mig riktigt  ensam och jävlig.
Jag ville dricka coca cola och äta marsmallows till jag spyr.
Jag ville mumsa på mina hemmagjorda chokladmuffins, som jag skulle ha gjort.
Jag ville gå och lägga mig när humorprogrammet "Hjälp" var slut.
Jag ville inte vara trött dagen efter.

Och vet du.
Jag lyckades.
Ja. Till viss del allafall. För i fredags så satt jag och kollade på ett sånt där program i min soffa. Jag grillade mina stora, vita, puffiga marsmallows över ett stearnljus med doft på. Dom blev rínniga och kladdiga som fan. Men vad gör det, det var ju gott! Jag kände mig konstig. För jag gick och la mig efter roliga timmen på dum-burken. Jag somnade och vaknade upp nästa morgon och tog en promenad. Jag VAR pensionär för faan!! :D Så jävla underbart.

Och vet du.
IGÅR. Så lyckades jag ej fullfölja mina helg-planer.
Jag vet.
Jag är sämst.
Sämst på att göra som jag tänkt från början.

Nu sitter jag här i min bisarra ensamhet.
Ser dubbelt och har vaga minnen från nattens bravader.

Kommer dock ihåg att jag tänkte att penionär-livet, det kan allt vänta for a while.
Jag är inte redo. jag är inte redo på att ta det stora steget att grilla marsmallows med mig själv, samtidigt som Tv:n står på i bakgrunden och bidrar som mitt ända sällskap.

Så nu JÄVLAR, klagar jag. JAG ÄR DÅLIG. JAG ÄR CP. JAG ÄR FUL, OCH JAG ÄR OSYMPATISK.
JAG ÄR EN ARAB I FÖR STORA TOFFLOR, SOM INGEN ANNAN VILLE HA. JAG ÄR JAG, DU ÄR DU. FAN VA SORGLIGT.

En slemmig torsk, i en brödrost. 

                                                   

              <-- klicka på bilden om du vill se johan, när han ska röka på stort.