föralltid en ängel av guld. ett hjärta av guld
Det är såhär.
Minns du - om du läste det inlägget i juli eller något sånt tror jag det var, att när jag jobbade på hemtjänsten i somras så jobbade jag mycket, speciellt med en tant. En väldigt älskvärd tant. Trots sin KOL-sjukdom, sin ålder och hela sin situation, så var hon så jäkla glad och pigg i sig själv. Hela tiden, varje gång jag kom dit. Jag gick tillochmed dit när jag egentligen hade slutat för dagen, för att jag tyckte så mycket om henne. Hon var klok på alla sätt och vis, och pratade om saker som inte många tar sig tid att prata om. Vi hade mycket att prata om, hon och jag. Jag plingade på hennes dörr så ofta jag kunde när jag hade slutat, för att se hur hon hade det. Se att det var bra. Ge henne lite kaffe och en "sup" som hon kallade det, det var en medicin för luftvägarna tror jag. Vi kollade på gamla fotografier från när hon var barn. Det var svart-vita bilder, suddiga bilder. Med henne på fotot brevid sin mamma för nästan hundra år sedan. Hon hade såna där strikta kläder, som tanterna hade när dom var små. Det var intressant att se att en sån gammal människa fortfarande kunde vara vid liv. Men hon gjorde allafall mig glad.
Precis när jag skulle sluta för sommaren, så hann hon fylla 89 år. Jag skickade ett brev till henne. Jag skrev grattis. Jag skrev också att jag skulle komma att sakna henne. Hon och hennes inre energi som smittade av sig så.
Hon hade så mycket att säga, för hon var alltid så pratglad och rolig. Självironi hade hon också, man log alltid hemma hos henne. När jag gjorde hennes kaffe log jag, för jag visste att hon blev så glad av lite kaffe. Jag ville göra henne glad.
Hon berättade saker för mig som jag redan visste, fast som lät så mycket bättre när det kom från henne. Hon berättade saker, så att jag tog åt mig på ett annat sätt än vad jag hade gjort om det kom från en annan människa. Man förstod att hon visste vad hon pratade om.
Att vara hemma hos henne, var för mig inte bara ett jobb. Jag gjorde ju såklart det jag skulle göra; diska, städa, ta ut soporna, ta in posten, bädda hennes säng och göra mat. Men jag målade även hennes naglar, gjorde henne fin i håret, pratade väldigt mycket. Jag drog också gärna ut på tiden medans jag var där, även fast jag egentligen hade begränsat med tid..
Hon hade KOL. Hon fick mig att sluta röka sådär mycket som jag gjorde då. För jag såg igenom henne, hur dåligt hon egentligen mådde. Hon kunde knappt prata ordentligt, för hon var tvungen att tjippa efter andan hela tiden. Hon var så mager, så liten och så gullig. Ändå var tanten full av energi. Jag vill ju också vara så om jag blir gammal, men jag vill inte vara så sjuk. Hon fick mig alltså att inse mer än "rökning dödar" som det så duktigt står varnat på cigarett-paketen. Hon visade mig verkligheten. Inspirerade.
Jag tycker så mycket om henne.
Jag tyckte så mycket om henne.
Hon var ju min favorit-tant.
Och nu är hon död.
Minns du - om du läste det inlägget i juli eller något sånt tror jag det var, att när jag jobbade på hemtjänsten i somras så jobbade jag mycket, speciellt med en tant. En väldigt älskvärd tant. Trots sin KOL-sjukdom, sin ålder och hela sin situation, så var hon så jäkla glad och pigg i sig själv. Hela tiden, varje gång jag kom dit. Jag gick tillochmed dit när jag egentligen hade slutat för dagen, för att jag tyckte så mycket om henne. Hon var klok på alla sätt och vis, och pratade om saker som inte många tar sig tid att prata om. Vi hade mycket att prata om, hon och jag. Jag plingade på hennes dörr så ofta jag kunde när jag hade slutat, för att se hur hon hade det. Se att det var bra. Ge henne lite kaffe och en "sup" som hon kallade det, det var en medicin för luftvägarna tror jag. Vi kollade på gamla fotografier från när hon var barn. Det var svart-vita bilder, suddiga bilder. Med henne på fotot brevid sin mamma för nästan hundra år sedan. Hon hade såna där strikta kläder, som tanterna hade när dom var små. Det var intressant att se att en sån gammal människa fortfarande kunde vara vid liv. Men hon gjorde allafall mig glad.
Precis när jag skulle sluta för sommaren, så hann hon fylla 89 år. Jag skickade ett brev till henne. Jag skrev grattis. Jag skrev också att jag skulle komma att sakna henne. Hon och hennes inre energi som smittade av sig så.
Hon hade så mycket att säga, för hon var alltid så pratglad och rolig. Självironi hade hon också, man log alltid hemma hos henne. När jag gjorde hennes kaffe log jag, för jag visste att hon blev så glad av lite kaffe. Jag ville göra henne glad.
Hon berättade saker för mig som jag redan visste, fast som lät så mycket bättre när det kom från henne. Hon berättade saker, så att jag tog åt mig på ett annat sätt än vad jag hade gjort om det kom från en annan människa. Man förstod att hon visste vad hon pratade om.
Att vara hemma hos henne, var för mig inte bara ett jobb. Jag gjorde ju såklart det jag skulle göra; diska, städa, ta ut soporna, ta in posten, bädda hennes säng och göra mat. Men jag målade även hennes naglar, gjorde henne fin i håret, pratade väldigt mycket. Jag drog också gärna ut på tiden medans jag var där, även fast jag egentligen hade begränsat med tid..
Hon hade KOL. Hon fick mig att sluta röka sådär mycket som jag gjorde då. För jag såg igenom henne, hur dåligt hon egentligen mådde. Hon kunde knappt prata ordentligt, för hon var tvungen att tjippa efter andan hela tiden. Hon var så mager, så liten och så gullig. Ändå var tanten full av energi. Jag vill ju också vara så om jag blir gammal, men jag vill inte vara så sjuk. Hon fick mig alltså att inse mer än "rökning dödar" som det så duktigt står varnat på cigarett-paketen. Hon visade mig verkligheten. Inspirerade.
Jag tycker så mycket om henne.
Jag tyckte så mycket om henne.
Hon var ju min favorit-tant.
Och nu är hon död.
Kommentarer
Postat av: Elin
Fan vad fint! Du är en sån jävla fin människa Ewelina. Så jävla smart.
Postat av: jag
bugar o bockar käxet. jag tycker detsamma om dig med! :D
Postat av: Elin
Hehehe. Nä jag är inte sådär poetisk och smart som du =(
Postat av: jag
haha va fan. är du väl visste. annars skulle du inte ha förstålse för den invecklade skiten som offentliggörs i bloggen ;) Justé! sug på den duu
Trackback
