torsdag första Oktober två tusen nio
Jag sitter och dricker te. Varmt te. Jag duschade nyss, för jag var så frusen sen promenaden jag och Vickie tog. Mina kinder var alldeles rödblommiga när jag kom in. Men nu är jag varm, både på insidan och på utsidan. Teet värmer hela halsstrupen och neråt, till magen. Typ, magsäcken. Och så känns tårna också mysigt varma, inte kalla som dom var där ute.
Jag läser om antiken. Det var nödvändigt att läsa på, sa läraren. Tills imorgon, då det är fredag. Sista dagen på vardagen om du fattar.
Idag stannade tåget mellan Rosersberg och Väsby när jag var påväg till skolan. Både tåget och tiden stannade, kändes det som. Fast tiden stannade egentligen inte. Inte på klockan allafall. För jag missade sånglektionen, medans jag satt där på tåget i nästan en halvtimme. Det var ett sånt där gammalt tåg. Kallt och tråkigt. Tågföraren ropade ut i högtalarna att hon beklagade. Beklagade över vad? Att jag missar lektioner, att kostymnissen framför mig missar sitt "viktiga möte" ? Hon beklagar ingenting, hon säger så automatiskt, gör sitt jobb. Det gör bara folk mer irriterade, mig irriterad, när man sitter och inte kan göra någonting. SL hade fullmakt över mig, inlåst och jävlig i en halvtimme, jag var i deras händer för jag kunde inte göra någonting. Inte ta vägen någonstans. Bara sitta där, och vara.. Jag kopplade bort irritationen - den hjälpte mig inte. Jag kollade ut genom det smutsiga och äckliga fönstret. Jag såg ett spår och jag såg löv. Löv som inte längre tillhörde träden. För dom låg på marken. Och dom virvlade runt i cirklar när x2000 kom med ilfart förbi det stillastående tåget jag satt i. När tåget var borta för länge sen, snurrade löven fortfarande kvar. Dom hinner aldrig landa, för sen kommer ett annat tog svischande förbi. Löven virvlar sig ännu mer, i luften igen. Dom har ett virvlande liv, löven där på spåret.
Jag läste mitt horoskåp tio tusen gånger bara för att stressen gjorde mitt minne kort. Nu kommer jag inte ihåg vad det stod där i Metro om Vädurens tecken. Lika bra, det stämmer ändå inte.
Det är så höst nu. Så mycket höst det kan bli. Det låter deprimerande, men det är det inte. Det beror på om man vill att det ska vara så. Höst är mysigt. Vinten är lite äcklig. För jag hatar svart snö, den snön man tvingas gå genom påväg från bussen på trottoaren. Dom som plogar snö på vägarna tycker att vi som går på trottoaren allt ska få skitiga skor. Äckliga smuts-skor. Smuts från den svarta snön.
Det är fullmåne ikväll. Jag kommer inte kunna sova. Ska nog läsa mer om antiken.
Jag fyller år om 177 dagar.
/Ewelina
Kommentarer
Postat av: Ullanbullan
Va bra du skriver! :)
Ska vi ses snart ellerrrrr?
Postat av: Ullanbullan
Va bra du skriver! :)
ska vi ses snart ellerrrr?
Postat av: jag
klart att vi ska ses för fan! var ju år och dagar sen vi sågs sist. :( tack föresten! du skriver inte så illa du heller ;) framförallt på kommentaren :p
Postat av: Anonym
hehe, nope. Jag satt riktigt länge och knåpa med den där :P
men då tycker jag att vi bestämmer att vi ses. fan er som drar till egypten föresten!
Postat av: jag
ja, det är bara att vi bokar in en date då pullan ^^, ja.. och fan DIG som inte kan följa med. :/
Trackback
