Gratitude is the key to happiness

Jag vet inte för vem jag skriver, det är bara ord. Är det i handen det börjar, 
eller huvudet, eller utanför mig själv? 
Jag vet inte för vem jag sjunger, och vem bryr sig om sånt? 
Det är bara små toner som flyger genom luften, till ett öra någonstans.
Det är bara toner. Toner som lever, det är bara ord som redan finns. 
Det är bara toner. Toner jag lånat. Det är bara ord. Bara ord.
Kanske såg jag min tanke flyga, lite ovanligt högt. Kanske hade den väntat länge, 
eller kanske föddes den just nu. Någonting i dina ögon, något i det du sa. 
Eller var det i sättet som handen, på min axel, vilade så tungt.

Dina steg över gruset gick långsamt. Mot bilen, en dörr slog igen och så, 
plötsligt satt jag här med pennan i min hand...
Jag vet inte för vem jag lever. Men jag lever ändå. Kanske är det för ljuset
i tunneln, eller kanske bara för mig själv. 

Det är bara toner. Toner som lever och det är bara ord som redan finns. 
Det är bara toner, toner jag lånat. 
Det är bara ord, och bara bara ord.