Jag är lycklig.

Förlåt att jag säger det, men jag älskar mig själv.
En aning schizo kanske, men va fan. Jag är den ända som förstår mig fullt ut, i alla lägen. Är det inte alldeles underbart?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0