Ser du ljuset i tunneln?
Min vilja, mina känslor är mina egna. Något ingen kan ta ifrån mig, eller bestämma över.
Hur dum jag än tycks vara. Hur idiotiskt funtad jag verkar va, så är det ändå mina känslor som styrt mig.
Jag vill inte låtsas.
Jag vill inte ljuga. Jag vill inte vara elak. Jag vill inte vara respektlös.
Det ända jag vill, är att göra rätt för mig. Handla så lindrigt som möjligt, kanske komma undan med att bara ha sårat en aning.
Ändå vill du skrika till mig.
Slå mot mig. Vara arg och galen. Inte acceptera mitt val, som är det största för mig.
Nu får man inte äns behålla rätten till att bestämma över sitt liv.
Jag är rädd.
Och vilsen.
Ja men visst fan är det synd om mig?
NEJ. Inte ett dugg. Men ändå. Det känns inte så kul bara.
Kommentarer
Trackback
