Gratitude is the key to happiness

Efter en kopp kaffe och soffpotatisfasoner, så tog jag mig själv i kragen och svidade om till min übersnygga träningsoutfit och cyklade till spåret. Kände att det inte skulle funka att ligga i soffan och slöa hela kvällen liksom. Till slut började det nästan klia i benen, och jag fick en känsla som kan jämföras med abstinens - träningsabstinens alltså. Och jävlar vad jag sprang sen. Fy fan, tror nästan att kaffet måste ha varit dopat. Sånt bra tempo som jag hade ikväll, har jag aldrig haft. Jag sprang en mil på rekordtid (personligt rekord..:P), och behöll samma tempo milen ut. På vägen till spåret hade jag inte räknat med att springa en mil, tänkte egentligen bara ta en liten sväng, bara så att jag fick "springa av mig" haha. (Jag vet, låter som en hund som behöver rastas haha) Jag ville svettas och prestera och var väldigt taggad, då jag inte sprungit sen i torsdags, tror jag det var. (Kanske därav den lilla abstinensen). Men det går ju inte att avsluta när det börjar så bra med en sån ilfart. Så jag är väldigt glad och stolt just nu. Det behövdes kan jag säga, den förut så gråa och trista dagen, fick allafall ett gott och glatt avslut. Mycket bra. Nu sitter jag i mysiga kläder och har precis duschat. Jag dricker pepparmynts-te och försöker varva ner. Inatt vill jag sova gott, för imorgon ska jag vara pigg som en mört.