Gratitude is the key to happiness

Skrev svenska NP idag.. Skrev snabbt som bara den att det gick på omkring 2 timmar. Efter det gick jag och åt, sen till centrum för jag kom på att jag faktiskt ville klippa mig. Hon som klippte mig var duktig. Tur, annars hade jag blivit ledsen. Inte bra det. Har föresten varit på ett jobbigt ihållande humör lite för länge nu. Lite jobbigt att stå ut med själv faktiskt. Humöret är ju heller inget man riktigt kan bestämma bara sådär. Synd. Skulle så gärna bara vilja trycka på happy-knappen och vips, så är jag in tha happyland. Fantasilandet.

Allafall. Efter det åkte jag hem och där väntade ett kallt hus. Ja. Värmen hade stängts av. Hur nu det går till? Fick vira flera tusen lager filtar runt mig och dricka flera miljoner koppar te.

Om det hjälpte? Är du naiv eller. Klart det inte hjälpte. Blev förbannad och svor lite för mig själv. Kände mig dock rätt så dum. Så det slutade jag med. Att svära för mig själv alltså. Sen kom min pappa hem, sen min mamma. Snipp snapp slut. Och värmen kom tillbaka.

Gudars så bra.

Tog med mig lillebror på en lång jäkla promenad ikväll. Har han inte träningsverk imorgon, så är han star. Vilket jag förmodar att han inte är. Hehe. Nej, men jag drog nog på rätt så hårt - jag ville ju gå snabbt. Han hängde på, för han ville ju inte gå för långt bakom mig när det är mörkt ute. Smart kille.

Fan. Känner bara så nu. Fan. Förlåt. Att svära är oattraktivt, jag vet. Men ändå. Fan fan fan. Så. Se så unattractive jag blev. Yes.

Imorgon ska vi urnsätta min morfar. Vips så är han nere i jorden. Forever and ever, you know.

Vad nu det skulle vara bra för. Att prata med aska är ju sådär.