Min morfi.
Nu du lilla morfar, så fick du världens finaste begravning. Så fin du kunde få. Tror nog att du är mäkta stolt över dina anhöriga, så fint som vi gjorde för dig, det var du väl värd. Du fick till och med sol på din dag. Kunde det ha blivit finare?
Nu är det jobbigaste gjort. Eller är det nu det jobbiga börjar? I vilket fall som helst, så känns det så bra att veta att du ändå finns här mitt i bland oss, vare sig det är i fysiskt tillstånd eller inte. Du kommer alltid att finnas här bland oss. Så levande med din glädje.
Tack för allt du gjort för oss. Tack för att du är du.
Och visst tycker du att jag är duktig morfar, som sjöng för dig i kyrkan, även fast världens största klump av gråt satt lite för långt upp i halsen. Jag kämpade på ändå, och sjöng bara för dig.
Du borde vara stolt.
Jag vet att du är det.
Så som vi är över dig.
Kommentarer
Trackback
