Autumn
Alla dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet.
Jag ska baka kanelbullar som mormor får äta upp. Istället för dig. För Du som älskade våra bullar så, riktiga hantverk, som du tyckte så mycket om. Jag fattar inte hur du kunde ryckas ifrån oss så tidigt. En människa mitt i livet, helt frisk och fri från sjukdomar. Piggare än de flesta trettioåringar skulle jag till och med tro att du var..
Men morfar, jag ska sjunga för dig snart. Du ska få bli lite stolt över mig, sådär som bara du kan. Ända sen jag föddes, så har du varit närvarande i mitt liv. Och inte som en vanlig morfar, utan som en super-morfar som fixade allt! Varje gång jag hade namnsdag, ja då hissade du flaggan där hemma. Även om det var lite krångligt.. Ända sen jag kom till livet så har vi sett varandra från varje dag till några gånger i veckan. Du är mer än en morfar som man bara träffar vid jul och nyår, påsk eller midsommar. Du är en mycket närstående anhörig, och har haft en otroligt stor betydelse i mitt liv. Även om du slutade att närvara i fysiskt tillstånd i tisdags, så är din närvaro Minst lika stor nu.. Du anar inte morfar. Du anar inte så jag tänker på dig. Hela tiden. Och undrar, vad var det som hände??? Behövde Herren en trädgårdsmästare kanske? Jag vet inte.
Ingen vet. Det ända vi vet, är att det var alldeles för tidigt. Och vi saknar dig så förbannat mycket.
Kommentarer
Trackback
