Bryt upp! Bryt upp! Nu vill jag gå mot egna mål.
Skulle bara tacka för mig, och be så mycket om ursäkt. Be alla er stackars stackars människor om ursäkt. Ni måste ha det lätt, som inte har densamma förmåga som jag, att förstå och se saker som ni inte ser. Vad just jag vet, som jag nästan tror jag är ensam om, är det ingen idé att jag försöker förklara; då jag säger att jag är ensam om att veta det!
Att se världen från de ögon jag tvingas bära, att se allting från dessa ögon, och att förstå vad allting betyder (om det betyder) är ytterst jobbigt, och jag avundas er djupt, så himla djupt - ni som fick livet i den lite lättare vinkeln, som föddes i den simpla skolan. Ni som inte är sådär jäkla krångliga, utan bara tar det för vad det är. I vissa stunder kan jag se mig själv som sjukligt smart, lite överbegåvad och väldigt logiskt lagd, för att senare förstå att det är den jobbigaste egenskapen Han kunde ge mig. (Den skamligaste logiken av de alla; att ha svar på allt). Varför ska jag tvingas veta det ni inte fick veta. Varför ska jag se allt, som ni inte får se? Den där meningen, vet ni vad den är? Nej. Jag vet. Och jag är så ledsen för att jag inte också kan få använda livet av att leta efter den, precis som ni. Så låt mig bryta upp, och bryta sönder, för nu måste jag bara acceptera, att ingen får välja hur Han skapade oss. Ingen får chansen, att välja hur man vill bli skapt, och faktiskt inte heller jag.
/Evelina
Kommentarer
Trackback
