Gratitude is the key to happiness

Ja! Så är det. Och jag måste erkänna att jag faktiskt är lite nervös. När jag ska göra saker, så går jag så starkt inför det och vill verkligen göra det ordentligt och lite väl seriöst. Jag vet ju att jag klarar av milen på en viss tid, och jag vet att jag kommer klara av det imorgon med. Men; det är inte det att jag tvivlar på min förmåga att springa - för det kan jag, utan nervositeten handlar mer om prestationsångest lite grann.. Nervositet är fullt naturligt när man vill prestera bra, och det är positiv nervositet. Jag är också väldigt taggad och laddad, lite exited sådär, antar att det är mycket känslor inblandade inför detta lopp.. Jag tänkte på det idag, att det här är ju som vilken springtur som helst, som jag både gjorde i förrgår och igår, det är bara det att när man är så inställd på något, och vet om det så väl, så blir det ju också en så mycket större sak än vad det kanske egentligen är. Det jag nu måste försöka hinna intala mig själv inför imorgon är, att det är bara på skoj, jag gör det för att det är kul, och att tiden har ingen betydelse. (Dock så har tiden en viss betydelse, eftersom jag startar i startgrupp 2, vilket innebär att det är en av de två tidtagarklasserna, som också är de klasserna som måste springa på en viss tid, men ändå...) Annars så ska detta bli hur kul som helst, och jag har nära och kära på plats som ska stå och heja heja på mig! Haha, hoppas solen skiner också. Fan vad jag längtar, för imorgon ska jag springa!!!