Gratitude is the key to happiness

Det gick bra, trots allt. Vädret var ju gudomligt, och det gick bra att sjunga. Jag samlade mig riktigt rejält precis innan jag tog första tonen, och det hjälpte. Hade inte gått utan Marcus, han var skit bra.

Så nu är det över. Nu kan man påbörja nästa del i processen, att acceptera det som egentligen inte riktigt har gått in..

Tur att det var sån där fika-stund med alla som kom, efteråt. Då fick man upp blodsockret lite, och tid att prata med alla ordentligt. Det sorgliga är, att det har på sista tiden blivit på begravningar alla vi i hela släkten har setts. Jätte hemskt ju, men eftersom alla bor så utspritt i landet så är det väl inte så konstigt.. Kul att träffa de allafall. Jag har ju fått två nya sysslingar också, hur fina som helst!