Gratitude is the key to happiness

Känns som man tittar på Bolibompa eller något i den stilen. Sjukt tråkigt och irriterande. På något sätt har man ändå vissa förväntningar och tror också där någonstans att det ska vara lite underhållande. Men det är allt annat är underhållande.

Programledarna tror att de är roliga när de läser upp sina små inövade "vitsar" från manuskorten som är i stil med Petra Medes extremt humorbefriade nivå.. Känner bara aha ? Och poengen är ? Jag fattar ingenting. Eller är det jag som är tråkig? Och för att inte tala om dessa artister som det bjuds på. Erik Saade, kvällens wiihooo *skriiiiiik han är så snyyyyyyyyyygggggg-men-kan-inte-sjunga-för-fem-öre-därför-måste-han-köra-playback!!!* tror att han är so in bara för att han blinkar med ögonen och står mitt i glas som kraschar runt honom (varför??), eller är det jag igen som inte hänger med?

Måste jag välja en som går hem? En som ändå har något värdigt i sig, okej. Men då säger jag Varga. Hon sjöng allafall på rikigt, hade en riktig text med tanke bakom, och inga jävla onödiga danssteg i förhoppningen att fylla ut en annars så tom låt. Men faktiskt, hennes låt var allafall.. Söt? Mysigt? Rar? Ja, lite rar var den allt.

Sara Lumholt. F.d A-teensmedelm. Programledaren Marie Serneholts kompis från förr. Hon gör COMEBACK, enligt tidningarna. Ja jävlar vilken comeback hon gör. Har tillochmed en djärv blick! Oj oj oj. Oj oj oj vilken dålig låt du har Sara för fan! Skit dålig, as dålig, och din korregrafi fucking suger stenhårt. Lite likt Saades arm-rörele. Extremt avancerad. Mhm. Men orkar inte. Orkar bara inte fortsätta titta. Inte äns innan varje låt ska framföras, kan det vara bra. Det tar ju en evighet innan den sätter igång. För då ska ju två skit roliga komiker stå och driva med artisterna (vadå fylla ut dötid?) för att komma fram till samma sak som varje gång, att nej, det funkar inte med denne heller, vilken nedrans surprise va. Och så ska vi tittare skratta högt igen! Haha. (Ja, jag skrattar åt. Åt upplägget av ett program som håller på att gräva sin egen grav.) Jag blir faktiskt irriterad. Det är synd, för jag vill inte vara irriterad en lördagskväll när man förväntar sig lite mysig lördagsunderhållning så där på kvällskvisten. Jag vill bli positivt överraskad och glad av att Sverige har bra musik på g. Det blev jag inte denna lördag heller tyvärr.

Därför så stängde jag av tv:n, när Lena Ph för andra gången ikväll, tar sats och åmar sönder miken, golvet, kläderna, ja allt på scenen! En avklädd, avdankad 40-plus Lena är ingen vacker syn i mina ögon.. (Hon sjunger föresten hellre än bra)

Därför satte jag mig här. Själv och ensam och inte ett dugg bitter. Bara jävligt trött på allt skit som sänds i tv nuförtiden.

Men skitsamma. För bryr jag mig egentligen? Nej. Men man måste ju få klaga lite.

Jag var allafall på kalas hos min favorit-kusin Vilma idag, som fyllde elva i veckan. Hon är allafall bra. Så gullig! :D

När hon öppnade alla paket hon fick, fick jag sån lust att bli elva igen. Jag kommer ihåg hur glad man blev av alla smycken, småsaker och pyssel man önksade sig - och fick! Om man önskar sig något nu, så är det inte så sannolikt att man får det. Det är för dyrt, eller kanske till och med omöjligt? Allt man önskar sig behöver ju inte vara i mareriell form menar jag.

Det var allafall kul att träffa henne. Det blir ju inte så ofta.

Nu har jag faktiskt lust att sova. Är trött, har ont i huvet och vill att det ska bli måndag. Gillar inte helger längre, de går för segt och jag blir bara rastlös. Det ska vara fart, stress och högt tempo. Annars är det inge kul.