Gratitude is the key to happiness

Jag sitter här i skolan och har jag gjort det jag ska, och väntar bara på att de andra ska ha repat färdigt, så att alla kan göra det allra sista, och för att sen äntligen få sluta = åka hem.

Nästa vecka ska vi börja med Heart Of Glass, du vet den med en ytterst hög original tonart i början på varje refr ? Med Blondie? Om du har sett Heja Björn (världens härligaste serie som tyvärr inte varade i fler än 2 futtiga säsonger..)  som gick på tv för några (säkert 5-7) år sedan, så vet du garanterat vilken jag menar eftersom den var med som bakgrund till programmets intro.

Allafall, den ska vi börja repa in då, och jag ska sjunga. Kommer bli jätte kul för det är inte den typ av låtar jag brukar köra i skolan, så det blir en liten utmaning med andra ord. :)

Jag ska ju även sjunga på I Walk The Line (Johnny Cash) men den sitter så attans bra för alla i bandet, att den egentligen inte behöver nötas mer.. då riskerar man bara att spela sönder den och alla kommer att tröttna totalt på både min stämma och låten över huvud taget. Men, bra är den allafall!

Så småningom blir det äntligen dags för att repa in Robyns 90-talshit Show Me Love som jag bara läängtar efter till att få sjunga. Tycker den är så härlig och bra! Den påminner mig verkligen om 90-talet, och framförallt om en av världens bästa filmer; Fucking Åmål, där ju den låten spelades ett antal ggr.

Som du förstår så har vi alltså ett tema på vårt slutprojekt i musik, vilket är tidsresa. Ja, en tidsresa inom musiken från och med den ljuva 50-talet fram till där vi är idag. Så temat är egentligen rätt så brett, och därför gäller det att  man väljer låtar som sticker ut rätt mycket från varje decennium och som kännetecknar de. Än så länge är det kul och går rätt bra också!

På tal om ingenting, vilket härligt väder det har varit idag!! När solen strålar, gör jag det med. Så jag har varit på topp idag, vädret gör verkligen mycket för människan.

På vägen från lunchen idag, så fick jag dock hjälpa en tant upp från marken som halkade mitt framför näsan på mig. Jag tyckte så synd om henne, hon var så gullig och det var som ett magplask rätt ner på marken hon föll. Men det gick ju bra, som tur var!

Märker att jag berättar mycket som förmodligen inte intresserar någon mer än jag själv, men det är ju valfritt om man vill läsa eller inte :) därför så skiter jag i att sluta skriva bara för den sakens skull. ;)

Fast, ärligt talat så har jag tröttnat på att sitta här och bara vänta, dricka vatten mellan varven, och inte göra någonting. Man blir ganska rastlös. Tycker att det känns rätt så onödigt att bara sitta och göra just ingenting men man får väl vända på steken då; gud vad skönt att bara vara som i och för sig också är så hett just nu - mindfulness, du vet.

Ska nog gå och kika om de har repat färdigt snart, annars kanske jag blir mindre glad. Å andra sidan så börjar jag få sittsår nu, så jag lär ju ställa mig upp snart ändå!

Tjing Tjong!