STIM
Idag var jag och min klass på studiebesök hos STIM. Mycket intressant måste jag säga!
Dock så var jag liiite sen till när vi skulle samlas så vi kunde ta oss dit tillsammans, så lilla jävla jag virrade bort mig totalt när jag väl skulle hitta stället där borta på Gärdet.
I en halvtimme gick jag runt i vad som kändes som en evig labyrint, och letade utav bara den.. Frågade tanter, frågade unga killar med häftiga Iphones, alla var lika hjälpsamma och försökte otåligt förklara så gott de bara kunde medan jag stod och skruvade på mig och fattade noll.. Kände mig dum. Och en aning trög.
Tillslut så gick jag på en tant med en liten hund. Hon måste ju vara veta vart det ligger, tänkte jag. Och ja, det visste hon minsann. Sen om jag förstod hennes beskrivning eller inte var ju en annan sak. Men tillslut så gjorde jag bara som hon sa, även fast det lät jobbigt. Och då hittade jag. Mm, bara liite sen. Haha. Det är nog typiskt mig, att dra på mig optimismens hybrid och gå på den där känslan. "Klart jag hittar.. det ordnar nog sig". Och det gjorde det ju, tillslut i och för sig. Men.. nu vet jag allafall att jag "aldrig mer ska komma försent."
Allafall, det var intressant att besöka STIM. Nu är jag många kunskaper rikare, kul!
Var väl bara det jag ville dela med mig av.
Bye!
Kommentarer
Trackback
