Gratitude is the key to happiness

Är på jobbet och är på ett otroligt bra humör. Fattar inte hur en ren tillfällighet kan förändra så mycket. Jag tror fasiken på ödet.. Precis när man känner att det mesta är trist och grått, så sker det plötsligt mirakel, känns som mirakel. Förstår inte att jag var kapabel till att känna en sån härlig glädje som sprider dig i hela kroppen. Samtidigt tar jag ingenting förgivet, och tar istället vara på varje sekund som jag får känna lyckan. Tidigare har såna här grejer bara kännts halv bra och att det "duger väl". Långt ifrån perfekt, och nej, jag har aldrig upplevt att det klickar så bra med någon. Men återigen; jag är väldigt försiktig. Vill inte åka på fler nitar, vill inte förlora, förstöra eller ha för höga förväntningar. För trots att det känns helt underbart såhär långt, så kan det lika gärna förändras lika fort som det började. Jag litar inte på att allt plötsligt löser sig eller håller för evigt. Men jag tänker alltid fortsätta att hoppas och tro på det. Mer kan jag inte göra. Just nu, känns allt bara så jävla klockrent, och jag kan inte med ord förklara hur bra vissa människor kan få en att må. Tackar ödmjukt för det, kära du.